Du visar för närvarande Spinnfiska gös i slutet på november. Kallt men spännande och bra fight på fisken.

Spinnfiska gös i slutet på november. Kallt men spännande och bra fight på fisken.

Det är 28 november och första advent har redan varit men gösarna är fortfarande på hugget. Vattentemperaturen ute i öppna sjön är idag 5,3 grader. Vilket innebär att det är is varning vilken dag som helst. Blir det bara en köldknäpp är det säkert slut på båtåkandet. Så jag försöker ta vara på varje liten ledig stund av båtåkande som nu kommer efter 17 dagars covid-19 problem. SMHI skvallrar om köld så det gäller att hänga i innan isen lägger sig.

Ut på sjön

Jag åker direkt ut till det stora sjunkna trädet för att prova om det står någon fisk i närheten. Jag lägger båten intill trädet och rör på Livescope givaren för att söka av runt trädet. Jag ser tydligt hur fiskarna står tätt intill trädet och inte vill äta idag.

Här kan du se trädet som det ser ut nu . Det har varit i sjön i 5 år men på tre olika ställen. Nu ligger det på 19 meters djup med toppen fast i botten. Till vänster om trädet och lite närmare båten ser du en hygglig fisk på 12 meters djup. Den var framme och nosade på min jigg men ville inte äta just nu.

Med livescope har man fortfarande chansen att se gösarna som står pelagiskt högt upp i vattenkolumnen. Jag hittar dem idag till en början ute på nästan 20 meters djupt vatten och gösarna simmar på ca 6-10 meter djup. Går man in lite grundare är fisken på+ 10 meters djup men står bara på 1-5 – 5 meter under ytan. Normalt är det svårt att hitta gösarna så här års men av någon anledning är de igång ganska aktivt fortfarande. Det är trevligt för då blir ju båt säsongen både längre och roligare. Blir det en köldknäpp till för vi nog börja vertikala gösarna istället.

Första gösen som tar min ljusa gula spinnfiskade Sick VIrbe från berkley är liten men den tar hårt. Du kan se hur den spottat ut jiggen i håven. Den långa stången bakom håven är min rörliga givarhållare så jag kan snurra min Livescope givare åt alla håll för att leta upp gösarna.

Ibland är det trevligt att få ett klart besked , gösarna äter fortfarande och jag kan förvänta mig mer under dagen. Jag åker en bit från trädet och ska gå in lite grundare där djupet bara är 9-13 meter djupt. På vägen dit kör jag sakta och letar med sidescan och då dyker det upp ett bra eko som lyser som en liten sol på skärmen. Snabbt vänder jag tillbaka och hittar den lilla solstrålen bara 5 meter under ytan 19 meter ut.. Jag parkerar båten 15 meter från fisken och greppar spöt.

Då kommer det en kastvind och båten flyttar sig många meter i sidled. Fisken är borta från ekolodet och det är bara att börja om. Jag ligger kvar en stund för ankar och passar på att ta en kopp te och en macka i skydd bakom ruffen. Några minuter senare ser jag fler stora gösar som kommer i en flock där alla ser ut att vara stora och välmatade. Jag får dem på min SB sida, vilket gör det bekvämt att fiska för mig.

Du kan se att alla tre gösarna är på lagom djup och min jigg är på väg ner till dem 16 meter bort. Jag vevar in min 12 cm långa Sick Virb i rosa lagom fort så att de ska få se den under lång tid. Det lyckas och den första gösen i stimmet går upp och tar med en smäll. Fortfarande fast det är svinkallt ute så tar gösarna så det sjunger i spöt. De är starka men orkar av förståeliga själ inte så länge i kylan.

Här försöker gösen ta sig in under båten men det får jag sätta stopp för, så den inte går in i elmotorn. Allt går bra och upp till ytan kommer en bra gös.

Det är trevligt när ett bete som man fiskat med under hela hösten ger fisk även i novembers slut. Jag provade förra gången med de gröna som varit så bra i sommar men de ville de inte se åt.

Det blir en snabb sorti på gösen då de inte gillar att vara över vattenytan så länge. Den fina sick VIrben i rosa sitter perfekt i munnen.

Här är det 2 gösar som samtidigt jagar jiggen men ingen av dem ville ta sista simtaget och sluka jiggen. Flera gånger hittar jag gösar som står nästan stilla i mellanvattnet och är med på noterna men tar inte sista ansträngningen för att nå fram och hugga. Tråkmånsar! Jag byter jigg till en lite större jigg som är 15 cm och som är vit med silverflace.

Den har fungerat kanon under hösten och gett mig en svärm över 6,5 kg. Samtidigt är det dags att göra något åt tråkgösarna. Jag byter område och kör iväg en liten bit där det är fortsatt 11 meter. Jag ser även här flera olika gösar och kanske kan någon av dessa vara intresserad?

Här har jag kört min Vita silverfärgade jigg med silverflace fram till två gösar som du ser på bilden. Mitt mellan dem ser du även min jigg som just nu bara väntar på en attack. Inget händer och jag slutar veva och låter jiggen stå stilla en sekund extra, då kommer hugget hårt och våldsamt, helt överraskande bara sekunden efter bilden togs.

Här har jag fast fisk igen en kraftfull gös som verkligen ville stanna kvar i sjön.

Den vita jiggen var lösningen för att få den här fisken att hugga , 15 cm lång vitt/silverflake.

Sedan tar det bara en liten stund innan jag ser två fina gösar som står halvlångt ut på min SB sida. Jag lägger ett kast dit och de börjar båda simma efter jiggen som varenda gös i sjön verkar vilja göra idag. Tråkgösar som bara vill följa jiggen in till båten, men de stannar 8 meter från båten. Jag gör ett nytt kast bara 10 meter långt och presenterar min vita silverflakade jigg för dem igen. Nu på bästa hugg tid kunde de väl åtminstonne bit lite i den .

Men det blir istället helt bom stopp plötsligt den andra av gösarna tar jiggen som en huggorm snabbt och tufft. Jag blir helt överraskad och är lite sen med mothugget. Tyngden är kvar och det känns som en fin gös. Den vill bort från båten i en maklig rusning men tröttnar snart och in till båten kommer ännu en fin gös.

Detta blir min sista gös för dagen då mörkret kommer om någon timma och då avslutar jag och åker hem.

Efter åt kan jag säga att det blev min sista gös innan vintern och Corona satte stopp för mig.

Skitfiske Bo

Lämna ett svar