Du får läsa och drömma dig bort i en svunnen tid då havsfisket i Sverige var i toppklass.
De två första artiklarna kommer här . De andra kommer finns på annan plats på bloggen.
1. Mina fiskebåtars historia.
2. Fiska på kexpaket.
De andra artiklarna finns på andra sidor här på bloggen.
3. Fiskeveckan höll på i 20 år.
4. Crangon Almanii, räkan som förändrade fisket.
6. Stor haj och vitrocka på natten.
7. Premier på djupt vatten, på det som heter propellern.
. Vi fiskar stora torskar på Minivraket.
MINA FISKEBÅTARS HISTORIA
Slut med turbåtar
Jag har sedan barnsben varit en flitig sportfiskare i havet. Under ungdomen fiskade jag med turbåtar längs hela svenska västkusten. Men ju äldre jag blev desto mer insåg jag, att en egen liten båt var att föredra. Med egen båt kunde jag själv bestämma var jag ville fiska, och ingen annan kunde då påverka mina beslut. Med egen båt kunde jag rikta mitt fiske efter exakt den fisk jag ville, var jag ville och precis när jag ville. När jag hade köpt min första egna båt fortsatte jag ändå en tid att fiska parallellt från egen båt och turbåtar. Turbåtsfisket sträckte sig då enbart till tävlingsfiske i havet. Under den tiden jag tävlade i havsfiske hann jag också med att bli svensk mästare.
FÖRSTA BÅTEN
1972 vid 15 års ålder köpte jag min första egna båt. Det var en liten plasteka, 4,5 meter lång, av märket Askeladden. Till en början var den utrustad med en begagnad utombordare på 4 hk. Namnet på båten var Surprise precis som alla andra båtar jag haft sedan dess. Till skillnad mot andra båtar efter denna så saknade den nummer. Den hette enbart Surprise. Att sätta nummer på båtarna blev inte aktuellt förrän senare. I min första Surprise monterade jag också mitt första ekolod. Ekolodet var av modellen rund-snurrande-blinkande-skiva och var monterat i en bärbar låda. Med ekolodets hjälp kunde jag nu se hur djupt det var under båten där jag fiskade. Om ekolodet någon gång visade fisk var det mer en bonus. Det ekolodet var knappast i klass med dagens elektroniska underverk men gav mig den viktiga djupinformationen. Att kunna se hur djupt det var där fisken högg var ett enormt framsteg för fisket.
Min hembyggda Askeladden ute på Paternoster skären.
Favoritplatser att sjösätta båten på var Skärhamn eller Kyrkesund på Tjörn i Bohuslän. Utanför Kyrkesund, där ön Orskär ligger, fångade jag massor av fisk. Strax intill öns västra sida fångade jag 1975 mängder av berggyltor. Den största vägde 2,30 kg och blev till ett nytt svenskt rekord. Detta var mitt andra svenska rekord. Det första var en Knot. Knoten tog jag 1973 ute på Fladen från en Elbebåt.
MARULK
Med Askeladden-båten fiskade jag både i insjöar och i havet. Jag bytte av säkerhetsskäl ganska snart bort min gamla begagnade 4 hk motor mot en helt ny Yamaha på 8 hk. Jag fiskade mängder av torsk från Askeladden. Den största var en enorm jätte och vägde över 19 kg. Askeladden var med under flera år , men 1977 var det dags att byta bort den. Sista turen sjösatte jag i Skärhamn och åkte som vanligt ut till Orskär. Där på 36 meters djup tog jag en marulk som vägde 11,120 kg och den blev ett nytt svenskt rekord, mitt tredje svenska rekord.
VATOR 14
Efter Askeladden bytte jag 1977 till en 14 fots Vator. En styrpulpetsbåt som var utrustad med en 40 hk motor i aktern. Vatorn fick beteckningen Surprise 1. I nya båten kom också ett nytt toppmodernt ekolod, mitt första som var skrivande. I det här fallet var det både blinkande och skrivande. Märket var Lowrance 610. Det var ett stort framsteg för fisket att kunna ge ett minne av vad man hade passerat. Det skrivna djupet brändes in på en pappersrulle som man efter avslutad fisketur kunde ta ut och spara. De olika favoritplatserna fick nu ett ansikte eller snarare en grafisk bild av botten som identifikation.
En bild där vi fiskat torsk men en i tappad daggmaskburk samlade pigghajarna ganska snabbt. Så vi fiskade några till och åkte sedan därifrån.
Förstas riktiga trailerbåten i Sverige
Med Vatorn på trailer fiskade jag över hela Sverige och Danmark samt gjorde långresor till Nordnorge. I Norge hade vi fantastiska fisken där många tvåsiffriga fiskar besegrades. Fisket utvecklades ytterligare och nu ville jag prova nya typer av mete i havet. Det fanns många olika arter att meta efter och det sporrade till både nattfiske och ankarfiske. En av de nya arterna jag ville söka med egen båt var pigghajen. Det blev otaliga pigghajfisken utanför Tjörn och av de hundratals pigghajar vi tog var många över 5 kg med toppvikter på över 7 kg. Ett annat fiske som jag samtidigt utvecklade var mete efter stor torsk. Metet bedrevs med hel plattfisk som agn på kroken. Detta fiske var både enkelt och spännande. .
GRUNT VATTEN
Att driva omkring med endast en hel plattfisk på den enda stora kroken, satte tankar och drömmar i rullning. Ofta bedrevs fisket på grunt vatten mellan 10 -25 meters djup. Ena sekunden satt man i väntan på hugg och i nästa sekund när stortorsken huggit stod man med spöt i en båge pekandes rakt ner mot havets botten. Spöt ser ut som det skulle gå av och du har inte hunnit fatta att det nappat förrän stortorsken tagit 20 meter lina från rullen. Då är det roligt att fiska. Mete med hel plattfisk gav flera gånger stora torskar som lätt passerade 10 kg. Fisket utanför Orskären var fantastiskt bra men jag ville ändå längre ut. Vad fanns där ute och vem visste vilka stora fiskar det kunde finnas där? Efter fyra år ständigt iklädd regnställ under båt-åkandet var jag färdig med Vatorn. Med sin ringa storlek medgav den inte några övernattningar, vilket jag saknade. Nu var siktet inställt på en båt med större mått och som kunde erbjuda en övernattning.
BYGGA EGEN BÅT
1979 byggde jag själv en 6,2 meters daycruiserbåt, en riktig fiskemaskin. Skrovet var av märket Nora 20, alltså 20 fot långt. Kustbevakningen och sjömätningen i Sverige hade 40 sådana båtar vilket borgade för god kvalitét. Att få bygga hela båten själv gav en oändlig frihet i utformningen av inredningen. Funktioner som många kallat för nytänkande 20 år senare i slutet på 90 talet, hade jag som standard redan 1979.
Min Nora 20 byggde jag själv och fick den som jag ville med utombordare och rent akterdäck. Första motorn var en 70 hk som snart byttes ut till en på 100 hk. Då var det samma gångläge i sjön i 3 knop som 33 knop.
100 hk motor
Utombordaren på 100 hk satt på en kassett utanför båten, vilket gjorde att utrymmet i aktern blev helt fyrkantigt och perfekt för fiske. Akterväggarna lutade inåt och gav fötterna god plats, när man stod mot väggen vid fiske. Inbyggd ankarbox med plats för hundratals meter lina. Naturligtvis fanns det en rymlig ruff för tre man att övernatta i, samt komplett pentry för att laga mat i ute till sjöss. Ett stort tvådelat kapell över hela båten såg till att man alltid var torr och inget skvätt kunde blöta ner i båten vid transportsträckor. Var vädret bra hade Noran ett fartregister som sträckte sig ända upp till 35 knop. Namnet på båten var naturligtvis Surprise och numret blev följaktligen två. Detta blev även den första båt jag lade permanent i havet. Alla andra hade jag haft på trailer men nu var det hamnplats som gällde. Hamnplatsen sökte jag naturligtvis där fisket var som bäst, så det blev i Kyrkesund den hamnade.
STOR TORSK
Båten utrustades med det bästa i marinelektronik som då fanns. Skrivande ekolod av bästa sort, samt något år senare den första navigatorn. Den var av märket AP och var den första navigator som var anpassad för småbåtar. Min navigator var en av de första som såldes i Sverige till en nöjesbåt. Alla andra var sålda till yrkessjöfarten. Med denna båt åkte jag ihop med mina fiskekompisar längs hela svenska västkusten. Vikten på båten var inte större än att jag kunde traila den om jag ville flytta mig en längre sträcka. Fiskeresultaten lät inte vänta på sig. Långa, torsk och havskatt var några arter som kom upp i mängder.
Med navigatorn i båten förbättrades resultaten. Navigatorn gav i sig ingen fisk, men den gjorde det enklare att ta sig tillbaks till en bra fiskeplats. Stora torskar var inte längre omöjliga att fiska efter. Jag kunde nu prick skjuta på små platser där den stora torsken fanns. På vissa turer hade vi massor av torskar över 5 kg, flera över 10kg och några med toppvikter som passerade 15 kilo.
VÄRLDSREKORD
Med Noran fiskade jag även efter stora fiskar med anpassad utrustning. Det vill säga en utrustning efter IGFA:s rekommendationer. På den tiden var det inte vanligt med klassade utrustningar i redskapsaffärerna. När jag ville fiska med en klassad 3 kilosutrustning fick jag bygga den själv. Med denna 3 kilos utrustning där nylonlinan bara hade en dragstyrka av 2,6 kg, och en dimension av endast 0,23 mm, fiskade jag efter torsk utanför Måseskär i Bohuslän. Där fångade jag efter en lång kamp en torsk på 12 ,7 kg. Den torsken gav mig både Europa och Världsrekord.
Här kan du se mig under kampen ed den stora torsken som blev världsrekord.
Ihop med mina fiskekompisar fortsatte sedan rekordjakten och vi tog ytterligare flera Europa och världsrekord från Surprise 2.
När jag efter fyra år av snabbt åkande med Noran, insåg att jag ville ha ännu bättre komfort och boutrymme, bytte jag åter båt. Jag hade växt ur Noran.
25 FOT WATERLAND. SURPRISE 3
1984 köpte jag istället en 25 fots kabinbåt av märket Waterland. Den fick följaktligen heta Surprise tre. Waterlanden var byggd med fantastiska boutrymmen, och fiskeutrymmet i aktern var stort nog för fyra fiskande. Fartresurserna på 8 knop var inte att jämföra med Norans 35 knop. Men nu var målet istället komfort. Resandet fick ta lite längre tid. Fisket var det viktigaste och det hade jag redan insett var dax att förändra. Nu skulle jag inrikta fisket på speciella platser, vilket var en i tiden helt överlägsen och riktig förändring. Specimenfisket efter stor fisk har alltid varit min inriktning i havet och nu gav jag specimenfisket ännu större chans att utvecklas.
Trevlig båt en Vaterland från Holland . Nu kunde rekordjakten fortsätta.
8 KNOP
Det kunde ibland kännas lite långtråkigt att på ett lugnt och blankt hav ligga och köra en lång transportsträcka i endast 8 knop. Men det är väldigt sällan det är helt lugnt ute på havet och de gångerna får man acceptera detta. För det mesta var det istället gropigt och skvalpigt och då kunde man ändå inte köra i 20 knop. Fördelen med den långsamma båtens komfort och ekonomi mot den dyra snabba båten blev då allt tydligare. I åtta knop hann man lätt med att ordna frukost vid tidig start från land. Rigga spön och ordna tackel var andra saker som nu hanns med ute på havet. Det viktigaste, att umgås är ju heller inte att förglömma. Att som tidigare behöva sitta inne på land och rigga spön och fixa allt annat som måste göras innan man kunde ge sig ut i en 25 knops hoppande båt, kunde jag nu glömma bort. Försök att äta en tallrik fil i en båt som hoppar fram i vågorna i 25 knop! Det är omöjligt. Den tid jag tidigare la i land med förberedelser före start, kunde jag nu tillbringa med mina vänner i komforten i båten. Det tog lika lång tid att ta sig ut till fiskeplatsen oavsett vilket färdsätt jag valde och då var komforten i den långsamma båten att föredra.
Surprise på väg någonstans för att fiska stor fisk.
VÄRME I RUFFEN
Under vår och höst är det mörkt tidigt på kvällar och morgnar. Då är det livsfarligt att köra i 20 knop med en liten båt. Skulle något dyka upp framför båten ser man det inte och man kan köra på det med våldsam kraft. I bästa fall ödelägger man bara den dagens fiske, i värsta fall fiskar man aldrig mer. I 8 knop händer inte värre saker än att man kan fortsätta. Detta talade för en lite större men långsammare båt med värme i ruffen och stora utrymmen.
När jag skulle in till hamn efter en dags fiske hade vi normalt en massa fisk att rensa och filéa. Det kunde jag nu göra under färd in till land i den långsamma båten även om det var gropigt i sjön. Det hade varit helt omöjligt i den snabba 25-knopsbåten, då hade man skurit fingrarna av sig. Med 25-knopsbåten fick man vackert vänta tills man kom in till land och rensa. Väl inne vid land fick man dessutom slåss med hundratals måsar flaxande kring huvudet. Skulle man dessutom laga middag var det mycket att göra på land allt detta klarades av under resan in till land i den långsammare båten.Fisket utanför Kyrkesund, där jag hade båten, var fantastiskt. Utan tvekan Sveriges bästa havsfiske. Med min 25 fots kabinbåt, nu totalutrustad för sportfiske, förbättrade jag ånyo mina fiskeresultat.
Här en ekolodsbild från mitt senare införskaffade KODEN ekolod som då var det vassaste på marknaden. Inget annat ekolod var i närheten att var lika bra. Ekolodsbilden är från en ubåt som ligger utanför Tjörn.
FÖRSTA TV-EKOLODET
Den snabbväxande elektronikindustrin utvecklade även marinelektroniken och gjorde att jag nu för första gången kunde sätta ett TV-ekolod i båten. Märket jag valde var Raytheon. Ett TV-ekolod ger naturligtvis inte mer fisk, men det lämnar ifrån sig mer och bättre information än andra ekolod.
TV ekolodet hade allt det moderna som kommit med inställbara djupområden för alla djup, två olika frekvenser, 50 khz och 200 khz, gemensam bildvisning av båda frekvenserna samtidigt mm. Att ha två frekvenser att välja på var bra. Den ena frekvensen 50 khz, var till för att mäta stora djup. Den andra frekvensen, 200 khz, var till för grundare vatten. Ner till 200 meter tog ändå 200khz-givaren, och det räckte ju länge. Den höga frekvensen 200 khz separerade små fiskar från varandra ända ner till hundra meter.
NYA OMRÅDEN
BTM fungerade bra.
Med två olika konvinklar på givarna fick jag två olika bilder av samma botten, vilket var lärorikt. Finesser som BTM fanns också. BTM är när man kan åka över kuperad botten och få den rak på skärmen. Står det någon fisk i svackan mellan två grund och man kör med BTM funktionen syns fisken som en liten separat markering en bit ovanför botten, och ovanför botten finns ju bara fisk. När jag väl lärt mig att tyda tv-lodet var det ett fantastiskt hjälpmedel. Nu förbättrades resultaten ytterligare. Vi gjorde specialturer efter olika arter och detta med stor framgång.
Havskatt
Havskatt var en art vi tidigare inte inriktat vårt fiske efter, den gav vi nu chansen. Under vårarna hade vi tidigare fått havskatter men inte i den storlek vi önskat. Det blev nu att leta nya platser på annorlunda ställen, och snart hittade jag fina havskattställen som med vårt nya okonventionella havskattagn gav stora katter. Vi fann att rätt bete för stor havskatt utanför Tjörn var en stor gråsejfilé. Musslor i all ära, men gråsejfile`n gav de största havskatterna. Musslan gav fler havskatter men i mindre storlek. Vårt mål var att ta stora havskatter. Jag fann många bra platser att fiska havskatt på, där katterna både stod tätt och även höll bra storlek. Den allra bästa platsen jag hittade var Surprisern.
Stig med sin största havskatt, tagen på en gråsejfile.
SURPRISERN
Surprisern är en bergstopp i 37:anområdets sydvästra del och där hittade vi de största havskatterna. I slänten från 45 – 55 meters djup på Surprisern, riktade vi vårt fiske efter havskatt. Fisket bedrevs alltid för ankar och där togs många fina fiskar. Vi tog åtskilliga havskatter på 4 – 6 kg och en vildkatt med vikt över 7 kilo fångades av min kompis Stig Svensson. Den blev vår toppnotering. Åtskilliga havskatter, långor och stora torskar fick se sig besegrade på Surprisern. Vi lyckades till och med att fånga ett flertal lubbar på Surprisern, vilket på den tiden var väldigt unikt. Grundet blev ett av våra favorittillhåll.
Andra arter som långa fiskade vi ur vraken längst med djuparännan, där vi även tog massor av stora blekor och gråsejar. I kanten längs djuparännan hittade jag flera berg på 80 till 130 meters djup.
Där fick vi många stora torskar, långor och lubbar. Lubben var en stor utmaning och den upptog snart en stor tid av vårt fiske på djupt vatten. Det ställe som var bäst för lubb var Surpriseberget (lubberget), en 82-meters bergstopp som omgavs av djupt vatten ner till 120 meter. På Surpriseberget fanns chansen att presissionsankra, då bergstoppen var skuren med små etager omgivna av lodräta kanter. Kom man bara rätt med ankringen var dagsfångster på 10 långor och 5 lubbar, kryddat med en handfull kungsfiskar i storfiskstorlek inte ovanliga för oss. Detta i en tid då endast en handfull lubbar togs i övriga Sverige varje år. Kungsfisken i storfiskstorlek var ännu mer sällsynt . Så det stället höll vi hemligt i flera år.
Det IGFA klassade fisket bedrev vi även från Surprise 3. Detta resulterade i att jag och mina fiskekompisar kunde erövra nya europa och världsrekord.
1989 hade så 25-fotaren gjort sitt och jag sålde den till min sedan flera år tillbaka ständige fiskekompis, Andreas Bäckstrand. Jag sålde Surprise 3 med all sin fina utrustning, navigator och TV ekolod inkluderat. Detta garanterade mig fortsatt fiske om jag mot förmodan inte skulle hitta någon ny båt. Lusläsning av båtannonser under sommar och höst gav många intressanta båtförslag och till slut ännu en ny Surprise, denna med nummer fyra.
Coronet 27-an var en drömbåt för mig och den förvekligade dessutom många drömmar för oss när vi fiskade. Den var stor nog för 4 man att trivas i en vecka utan att gå i land. Vi sov lätt 4 man och matplatsen var stor och det bästa, fiske utrymmet var väl tilltaget. Båten var 3,3 meter bred så vi kom lätt plats att fiska 3 man till bredds i aktern. Den fjärde var ju den som körde båten och det var oftast jag.
CORRONET 27 SEAFARER
Nästa Surprise blev en familjebåt av märket Coronet med längden 27 fot.
Jag köpte den sent på hösten 1989 och den fick ta över där Waterlanden slutade. De första turerna åkte jag nära land för att bekanta mig med båten. Sedan bar det utåt igen till de vatten jag ville fiska på. All min tidigare så fina elektronik hade jag sålt med Surprise 3. Speciellt TV-ekolodet kände jag en stor saknad efter. För att få ett fungerande ekolod ombord satte jag som nödåtgärd tillfälligt i ett Fuso 403, ett LCD ekolod av bra kvalitet, som jag annars hade till insjöfiske. Ekolodsgivaren satte jag på ett fäste ut från badbryggan i aktern. Det var ingen bra lösning men jag såg botten på de flesta ställen där jag ville fiska. Båten skulle ju ändå lyftas upp på land för vinteruppläggning, bara några veckor efter köpet, så det blev lite av en nödåtgärd. Hellre en dålig nödlösning än att inte få fortsätta fiska.
SURPRISEBERGET
Lubbfisket som varit så bra och roligt med den gamla båten ute på Surpriseberget ville jag fortsätta med. Surpriseberget omges av över 120 meter djupt vatten vilket inte mitt tillfälliga LCD-ekolod kunde registrera då det var stpoat på 100 meter i menyn. . Men toppen på Lubb-berget var rent berg på bara 82 meters djup och det klarade Fuso ekolodet att mäta. Så det blev fortsatt fiske även där. Flera riktade ankarfisken på grundets nordöstra sida, där det är blandad kullerstensbotten, gav flera stora torskar över 10 kg. Torskarna högg enbart på hela fiskar som agn t.ex. makrill eller gråsej, allt annat ratades.
Efter massor av hårt slit och utforskande av grundets alla delar i evigheter, gav det så ifrån sig vad jag önskat. En gråmulen lördagsmiddag fick jag så hugget av rekordfisken som jag väntat på. Och jag tog en lubb på fantastiska 13,66 kg. När den vägdes i båten gick min 15 kilos våg i botten, så den var tyngre än så. På den tiden var inte butiker öppna så jag kunde väga den fisken på en godkänd våg för än 2 dagar senare. Med en viktminskning på minst 1,5 kg.
En stor lubb 1989. Så stor att den sades vara för stor för svenska vatten. Naturligtvis hade de som tvivlade fel . Ombord på Surprise var nästan allt möjligt.
Den lubben raderade ut det gamla Svenska och Europa rekordet med många kilo. Ett rekord som var hett eftertraktat och hade stått sig under många år. När vi på Surprise under åren tidigare sagt att det fanns lika stor fisk i Sverige som i Norge, ville ingen tro oss. Med jättelubben på 13,66 kg hade vi ännu en gång bevisat att vi hade rätt. Den hade blivit Världsrekord med lika många kilo om bara inte den svenska delegaten Jan Olsson avsiktligt vägrat att sända in min anmälan. Han sa till mig flera år efteråt när jag frågade , ” du var inte värd det världsrekordet”.
NYA STORA FISKAR
Vårsäsongen 1990 var Coronetten utrustad med ett nytt färg-TV-ekolod av märket Koden 812. Maken till tydlig ekolodsbild i åtta färger hade jag aldrig tidigare sett. Navigatorn från Garmin var även den ny och av senaste modell. Nu kunde det nya fisket börja. Vad som sedan hände och fortfarande händer kan du nu läsa om i det som följer. Havsfiske med Surprise.
Nu är vi i modern tid och jag tänkte göra några tillägg.
Min nuvarande båt är en Ryds Camping från 1978, som ligger på trailer och används 3 dagar i veckan. Då jag sålde min Coronett 27 Seafarer 2023 som var Surprise 4, ja då blev det väldigt tomt. Den båten hade jag fiskat med sedan 1989 , då kan du räkna ut att den var hos oss i 35 år. Då inser man att det blivit många fisketurer och väldigt många stora fiskar fångade från den båten. Som tur är har jag haft Campingen parallellt i 10 år så jag var helt säker på att kunna fiska lika mycket även när Coronetten blev såld.
Nu med enbart Campingen kvar, blev siktet inställt på sötvatten och insjöarna runt Borås. Jag har alltid varit en usel abborrfiskare och det skulle jag ändra på när det nu fanns tid. Så inriktningen blev följaktligen abborre och gös. Och mycket av det fisket efter gös kan du läsa om här på bloggen vilket jag gjorde för att känna att jag vara riktigt utbildad när jag skrev ekolodsboken 2. Den kom ut 2020 och handlade just om gösfiske med sidescan och downscan.
Min jakt på att klara fiska en abborre över 1000 gram startade jag 2024 det kan du läsa om i avdelningen abborre här på bloggen. Fram till 2024 var jag usel på stor abborre men då var det dags att ändra på det. Ett startprov får du här under om du vill.
Så här såg det ut i båten 2022.
Fler stora skärmar i Surprise 5.
Att ha bra ekolodsutrustning i båten är självklart för mig. Här kan du se att det sitter 4 olika skärmar, och denna gången av 3 olika fabrikat. En från Lowrance en från Humminbird och två från Garmin. Att både ha vanligt ekolod, side scan, downscan samt Panoptix samtidigt är helt fantastiskt. Till det har jag Livescope både framåt och neråt. Ska man skriva om ekolod ska man ha provat allt är mitt motto.
Vilket är bäst?
Vilket ekolod som är bäst? Det brukar vara den vanligaste frågan på en föreläsning. Då blir svaret, till vilket fiska tänker du ha det. För de är olika bra på skilda saker. De vill säga att de har olika styrkor de är bra på.
Förutsättningarna kan då bli. OK Jag ska fiska abborre grunt på 4 meters djup, vilket ekolod ska jag ha då? Då ska du välja, och sedan får man göra en utläggning om hur ekoloden fungerar som tar 5-10 minuter. Efter det brukar de fråga sig själva. Hur ska jag klara bli så bra att jag själv kan utnyttja mitt ekolod till fullo.
Slut om mina båtars historia.!!
FISKA PÅ KEXPAKET
Nu blir det semester mes sol , bad och snorkling
Det är mitt i semestern 1992 och solen skiner från en klarblå himmel. Det är 29 grader varmt i luften och havet ligger stilla och blankt som en spegel.
Heta dagar som denna brukar det vara väldigt svårt att få till ett lyckat fiske här utanför Tjörn i Bohslän.
Många försöker i det fina vädret göra en dagstur ut för att få lite matfisk, men det slutar för det mesta med att de får köpa grillkorv istället. Vi hör över radion många som klagar på dåligt fiske. Just idag är vi ute hela familjen eftersom det är semester. Vi ligger uppankrade med Surprise intill Orskärsungar väster om Kyrkesund. Vi ska bada och snorkla runt öarna i det fina vädret.
Det ska naturligtvis också bli lite fiske, och fisket ska jag inrikta på stor berggylta. Jag har förberett med räkor och en burk kubbagn, eller strandsniglar som de också kallas. Jag har varit i vattnet och snorklat en halvtimma runt lilla ön och sett efter var de största berggyltorna står. Det finns riktigt stora bara 20 meter från vår ankarplats. De största jag ser när jag dyker är helt klart i storlek med den svenska rekordberggyltan. Ett rekord jag redan innehar.
TOMT PÅ FISK I HAVET
Jag skall just starta berggyltafisket när telefonen ringer. Det är Karl-Erik i andra ändan och han låter väldigt fundersam. Han är ute och fiskar men han får ingen fisk. Rejält besviken säger han att han provat på de flesta kända ställena, men havet är tomt. Han har provat makrill 12-an, Wallona special, Birger Bengtson och flera andra grund i flera timmar utan att få en större fisk än en torsk på 1,5 kg. Nu undrar han desperat vad han skall göra. Mitt svar är enkelt:
- Ni får komma in till oss vid land under de hetaste timmarna mitt på dagen. Fisket blir säkert bättre till kvällen och då kan vi prova istället.
- Han nappar på förslaget och är snart inne hos oss vid Orskärs ungar.
DAGS FÖR FIKA
När han anländer får han ett rep av mig att fästa i fören på sin båt, så att de kan komma över till oss på en fika. Jag frågar naturligtvis hur han burit sig åt när han inte fått någon fisk. Jag får ett par lärorika bortförklaringar som jag snabbt lägger på minnet. I den gassande värmen är vi tvungna att fälla upp soltaket över uteplatsen i aktern på Surprise annars smälter fyllningen som är emellan de engelska kexen, som är till fikat. Efter en stunds fika kommer naturligtvis snacket in på fiske igen. Karl-Erik säger:
- Det går inte att få en vettig fisk i havet idag.
Jag säger mest för att retas, att det borde gå att ta en lika stor fisk här inne vid land som den du fick där ute.
- Struntprat, blir Karl-Eriks kommentar.
Jag fortsätter naturligtvis att skoja om hans dåliga fiske. Normalt är han ju duktig och får mycket fisk.
– Frågan är om det inte till och med skulle gå att få fisk på en bit av kexförpackningen här inne, drar jag till med. Ingen tror mig, och framförallt inte Karl-Erik. Till och med min fru tittar lite misstänksamt på mig. Tankarna far runt lite i huvudet. Tog jag kanske i lite väl mycket nu?
- Okej! Säger plötsligt alla tre. Få se nu hur du ska bära dig åt för att få den där fisken.
Blickarna är riktade mot mig, och nu hjälper definitivt inga bortförklaringar. Jag minns de bortförklaringar jag tidigare lärt mig, men de passar inte riktigt in nu. Nu är frågan, har jag kanske varit optimistisk i överkant eller som de andra uttrycker det, varit `lite väl kaxig´ ? Jag har tidigare fiskat på bitar av kolapapper som varit blankt, och det har givit mig fisk. Förpackningen till de runda kexen är av folie och jag synar den noga. Texten är tryckt med flera olika färger som lyser klart och ser ut att kunna fånga fisk. Det finns både röd, vit och svart färg på glittrande silvrig botten. Jag väljer att klippa en smal strimla där det kommer med så mycket färg som möjligt. Baksidan är helt blank och kan liknas vid en liten sill i vattnet.
Hur jag skall tackla upp den lilla 6 x 40 mm långa foliebiten har jag redan klart för mig. Ett haspelspö med 0,30 mm nylonlina är en perfekt grundutrustning. På 0,30 mm-linan gör jag en upphängarögla 1 meter från linändan, och där sätter jag sänket. I ändan av den eftersläpande 1-meterslinan knyter jag en liten sylvass Kamasankrok i storlek 4. På kroken sätter jag den lilla biten av kexförpackningen. Den lilla biten är endast fästad lite grann i yttersta ändan för att den skulle hänga fritt och simma så likt en liten fisk som möjligt. Nu är sanningens ögonblick inne.
Efter att jag lyckats med mitt kexpaketfiske ville alla fiska och även min fru fick fisk intill båten.
UPP TILL BEVIS
Kommentarerna om hur jag ska göra för att lyckas få fisk på kexflärpen vill aldrig ta slut. Aldrig tidigare har jag fått så många syrliga kommentarer som nu (kanske välförtjänta?). Första kastet ska bli mot så djupt vatten som möjligt, för där bedömer jag chanserna att få fisk som störst. Djupet jag beräknar nå 15 meter från land är 12 meter, om jag bara kommer rätt. Kastet blir väl inte vad jag hoppats på, vilket min publik genast upptäcker med snabba kommentarer om tångruskor och sjöstjärnor på kroken. Nu gäller det att verka oberörd. Fikagänget njuter naturligtvis av att sitta och dricka kaffe och äta engelska fyllda kex och samtidigt ha någon att skratta åt.
Första kastet är gjort, och nu gäller det att hålla skenet uppe så länge som möjligt. När sänket når botten och linan slutat rinna ut, slår jag till bygeln. Jag vevar 3 varv på rullen och lyfter i spöt sakta en gång, mest för att förändra invevningsfarten och öka huggchansen.
Plötsligt känner jag ett rejält hugg, spöt böjs kraftigt och det syns tydligt att det är fisk på.
– Jag har fisk! skriker jag till de andra. Kexen är nära att fastna i halsen, och de elaka kommentarerna tystnar. Det är ingen jättefisk som tagit min staniolbit, men det är i alla fall fisk. Matchningen av fisken får ske försiktigt på grund av den lilla kroken.
Det tar en lång stund att få in fisken till båten, men det gör inget. För min del får det ta hela dagen. Nu gäller det bara att få upp fisken så alla kan se den. Upp till ytan kommer till slut en torsk, som jag försiktigt lyfter in i båten. Stolt kan jag visa upp resultatet av första kastet. Nu har de tuffa kommentarerna ändrat sig till en för mig lite trevligare nivå.
- Det var som …! Det trodde vi aldrig!
Vikten på torsken blir 1,5 kilo och när fisken är vägd släpper jag tillbaka den i vattnet.
BARA TUR
Men lite av utmaningen vill de ha kvar, så snacket är snart igång. Det var bara tur! Få se om du kan ta en till. Nu har jag bevisat för de andra men framför allt för mig själv att det går att fiska på kexförpackning. Nu är det bara att fiska vidare för att se om det finns fler fiskar som vill ta min staniolfisk. Jag gör ett likadant kast igen mot den djupaste delen av hålan under båten. Så fort jag kommer ner med staniolfisken till botten och börjar veva in, hugger fisken. Det är ännu en torsk i ungefär samma storlek som den första. Nu är kaffegänget tyst och de elaka kommentarerna om tånglakar och ålakusor är definitivt slut.
Nu har jag fått blodad tand, och nu är inte frågan om jag ska få fisk utan frågan är hur många. För att variera mig kastar jag inte åt samma håll, utan nu väljer jag istället att kasta in mot lite grundare vatten. Samma sak händer igen: fisk efter bara några vevtag.
FISK I VARJE KAST
I de följande 5 kasten får jag fisk var gång. Det är torsk i varierande storlek från 1-3 kilo. I det åttonde kastet har jag också hugg men den fisken smiter med min staniolbit, så i det kastet blir jag utan fisk. Jag klipper till en ny bit kexförpackning, men den får jag inte behålla. Nu vill alla de andra också fiska, så jag klipper till ytterligare några små staniolfiskar till dem. Nu fiskar vi alla fyra med var sitt spö. Jag gör ytterligare 6 kast och får 6 fiskar innan jag blir helt utan hugg i mitt fjortonde kast, trots att kexförpackningsbiten sitter kvar på kroken. Det blir 13 fiskar på 14 kast. Dags att sluta!
Största fisken på den lilla staniolbiten väger nästan 4 kilo. Inte illa för att vara inne vid land och mitt på dagen. De andra står nu med böjda spön och tar ytterligare några torskar och flera väger över 3 kilo. Med de veka utrustningarna är fisket fantastiskt roligt och alla njuter i solen. Om ni undrar hur det gick med mitt berggyltafiske så blev det inte mycket av det, efter allt torskfisket. Det blev 5 berggyltor, men inga jättar vilket var meningen. Största gyltan vägde ca 1,4 kilo vilket i sig är en stor gylta, men inget mot de största jag vet finns där nere runt Orskären. Då jag själv har det svenska rekordet på Berggytla , spelar det ju inte så stor roll heller.
Några av staniolbitarna jag klippte till från kaffepaket av olika fabrikat.
MATERIALJAKTEN
Av denna händelse lärde jag mig att de skämt jag tidigare hållit på med när vi fiskat på blanka kolapapper, bara varit första utvecklingen av detta fiske.
För att få ett bra och ofta fungerande bete startade jag en jakt på så bra utgångsmaterial som möjligt. Jag provade allt som kom i min väg, bara det kunde tänkas locka fisken till hugg. Inget färgglatt kolapappar eller annat blankt papper har undgick mig.
En dag när min fru bad mig att sätta på kaffe till henne, var kaffet slut. En idé föddes direkt. Kaffepaketen var ett alldeles utmärkt grundmaterial att klippa strimlor av för fiske. Jag dricker själv inte kaffe, (jag tycker det smakar så gränslöst illa, men min fru påstår att jag också kommer att bli vuxen en dag), men numera tar jag hand om alla tomma kaffeförpackningar. Kaffemarknaden består som tur är av massor av märken och det ger en varierande förpackningsflora. Mitt första kaffepaket var helt silverblankt på båda sidor och hade blå text. Det var av märket Maxwell House, ett gott kaffe enligt min fru, och det fungerade bra att fiska på. Ett av de andra märkena var Gevalia, och deras paket var guldblankt på utsidan medan insidan var silverfärgad. Det gav en ny färgkombination till fisket. I affären försökte jag övertala min fru att köpa andra kaffesorter än de hon normalt drack, särskilt om förpackningen såg väldigt bra ut. Den gången gick jag garanterat lite för långt. Min fru talade bryskt om för mig, att kaffe väljer man efter smak och inte efter vilken förpackning det ligger i. Hoppsan!
KAFFE ELLER KEX
Det finns hur mycket som helst att prova i kaffepaketmarknaden bara man har någon som vill dricka kaffet. Fisket med kaffepaket är väldigt enkelt då den plastade staniolen är enormt seg. Har man väl satt på en liten strimla på kroken kan det nappa hur mycket som helst för strimlan går ändå aldrig sönder. Den sitter tills du själv tar bort den.
Andra bra förpackningar är de otaliga mängder kexpaket som finns på marknaden. Guld Marie kexpaketen är vackra med mycket färg på utsidan och helt silverblanka på insidan. Den kombinationen har gett mycket fisk genom åren.
Det finns otroligt många sätt att fiska på de olika förpackningarna. Den metod som jag beskrev med den engelska kexpaketen är bara ett sätt. Eftersläpsmetoden fungerar på de flesta arter i havet som vill ha artificiella beten. Jag har även provat metoden på havsöringfiske efter kusten och där fungerar den också. Hur man tacklar den bit med förpackning man klippt till beror på vilken fisk man ska fiska efter samt vilken storlek fisken har. Den lilla strimlan som jag startade fisket med var bara 6 x 40 mm. Den tog, utanför Tjörn, fiskar på upp till 7 kilo.
Ett bra sätt att ytterligre förbättra fisket på den lilla staniolfisken är att krusa stjärten. Jämför med när du slagit in ett paket och satt snören runt det. Då tar man en sax och drar snöret mot för att få en snyggt uppkrusad snörända. Likadant kan man göra med den lilla staniolbiten, men det räcker att dra den mellan naglarna. Den krusar sig fint och kommer att dra ihop sig lite när du slutar veva för att sträcka sig i sin fulla längd när du sätter fart igen. Det blir ett förföriskt litet tricks som fisken inte kan motstå. Kroken sätter jag för det mesta ytterst i ena ändan, och det innebär att man får en del fisk som nappar men inte fastnar. Det är emellertid ingen fara för fiskarna hugger igen och igen tills de har fått sin lilla sill.
STORA FISKAR
Vill man fiska lite större fiskar på samma sätt är det bara att klippa till lite större staniolbitar. Stora fiskar vill ha stora beten. Klipp till en bit som är som en fisk i formen och 10 till 15 cm lång. Om du klipper upp stjärten på den tänkta fisken i två eller flera strimlor och drar de olika strimlorna mellan naglarna åt olika håll får du en riktigt förförisk stjärt. Om du fäster fiskimitationen med en krok i framändan eller munnen om du så vill, bör du knyta i en extra lina i den främre kroken, och den ska gå till en mindre krok som hänger efter fisken. Ett annat sätt är att limma fast en liten bit tunt sugrör längs med kroppen på staniolfisken och trä linan i röret. Linan ska då sluta bakom fisken så inte den förföriska stjärtens gång förstörs. På flera olika förpackningsbeten har vi tagit fiskar på över 10 kilo i Bohuslän.
Slut på kexpaketfisket.
