You are currently viewing Söröya i Nordnorge 2018  Första dagen.

Söröya i Nordnorge 2018 Första dagen.

Vi är fyra som flyget upp till Söröya för att fiska en vecka, Kenneth , Otto, Leif och jag, Bo som ordnat resan. Jag har pratat med Ralf som äger kampen och vi är en vecka efter stängning för säsongen som vi ska fiska. Normalt slutar fisket sista augusti men nu är vi här i början av september. Man brukar säga att det är så osäkert att vara här att man lika gärna kan vara hemma. Men det tycker inte vi så därför är vi här nu. Tittar man på utsikten från flyget så är bara det värt resan hit.

Vi får byta flyg två gånger men det får man ta för att komma till ett av Norges bästa havsfiskeställen.

Redan första dagen drar vi iväg 35 nm ut i havet för att försöka lura en stor fisk. Vi är 6 båtar som kör ut i samlad trupp för att åka den långa vägen till Storskaltaren. Väl ute på det 10 nm stora grundet delar vi upp oss och börjar fiska. Mina gubbar i vår båt vill prova att fiska efter hälleflundra och stor torsk. Så vi startar med det. Ett litet problem har tyvärr uppstått med vår tekniska utrustning. Jag har fått en lånebåt av Ralf som inte är i ordning. Så det första jag gör när vi kommer ut och ska fiska är en Hard reset på mitt Lovrance ekolod/ plotter. Att inte kunna sooma eller se botten på 20 meters djup är helt kass. När jag resettat maskinen och ställt in allt igen som det borde vara, känns det som en helt annan maskin. Leif som är helt ny på Norgefiske efter flundra lyckas naturligtvis efter bara en halvtimma att sätta kroken i en fin fisk som kämpar på riktigt bra vid botten. Det är roligt att se hur kampen ändrar sig när fisken börjar komma nära ytan och vi ser att det är resans först hälleflundra. Plötsligt blir Leif helt stirrig och innan vi fått fisken i båten är det riktigt rörigt. Men upp i båten kommer den, och Leffe jublar. Första hälleflundran någonsin. Jaaaa.

Fiskarna behöver inte vara monster för att man ska vara glad och så är det nu. Den tar på en jigg vevad upp och ner över en sandbotten på ca 25 meter djup. Fiskart man bara i rännorna mellan de stora bergmassiven på botten är det sandbotten och där finns flundrorna.

När en flundra väger 10 kilo är det en perfekt matfisk.

Leif han poserar med sitt livs första hälleflundra och livet leker just nu. Vi andra har fått några mindre torskar men det har i övrigt varit lite trögt. Jag flyttar båten en bit till nästa sandränna några hundra meter bort. Här ser jag på ekolodet hur det simmar småfisk i ett stim intill en bergskant på 27 meters djup. Till botten är det 34 meter och i slänten ska vi ta dem. Jag lägger båten utanför berget och så driver vi sakta längs med bergskanten över betesfiskstimmet. Mindre sejar är genast framme på våra krokar om vi har för små beten. Så jag går upp till en 400 grams jigg så jag slipper de små marodörerna.

Ja så var det dags för dagens första riktiga fisk för mig. Ett bastant tillslag på jiggen och sedan är det fulla fart på spöt en stund.

Det är en fin torsk som slåss bra en stund innan den tröttnar och hamnar i fiskebacken. Den passerar skamgränsen med lätthet och är uppe på nästa mer tillfredsställande gräns. Vackert melerad är den när den lyser klart brun i solen.

Otto till vänster och Leif har båda precis släppt ner sina jiggar till den stora fisken. Leif han myser när han sitter och tittar på sin hälleflundra som ligger i backen

Vi gör om den första driften igen och kommer lika bra en gång till. Betesfisken är kvar och de större ser vi på ekolodet som tydliga bågar nere vid botten. Nu kan allt hända om vi bara är duktiga nog att lura dem. Först ut är Kennet eller Frasse som han allmänt kallas det böjer bra i spöt och intill honom smäller det på en stor fisk på Leifs tackel. Otto som står i fören vill inte vara sämre och krokar även han en hygglig fisk. Tre som drillar samtidigt är trevligt men ingen ide att jag släpper i nu det skulle bara bli problem, så jag låter bli och servar gubbarna med att hjälpa till att lyfta in fiskarna i backen. Tre fina torskar där två är strax under 10 kg och en rejält över. Otto som får den största skiner som en sol och jag passar på att ta några bilder för framtiden. Nu var det andra som når 15 kg strecket. En klart bra dag.

Att få fiska på jagande fisk som man ser på ekolodet när den simmar efter botten är så spännande. Jag kör upp båten och ser att betesfiskstimmet har flyttat sig lite ut över sandbotten i rännan , men det är fortsatt stora fiskar som syns längs med botten på ekolodet.

Jag fortsätter med min stora jigg som jag nu laddat med en liten strimla sejfile uppe på den stora kroken för att få lite lukt som kanske lockar några extra fiskar. VI hinner bara drifta 30 meter innan det tjongar till i spöt och så blir det rejält tungt med mycket gung. Härligt när det blir stora fiskar som kastar sig över våra beten. Nu var jag tidig i med jiggen vilket var medicinen för att få fiska så inte alla de andra redan har fisk på kroken. Men denna gången är det bara Frasse som även han får hugg.

Efter en stunds flitig kamp kommer det upp en ovanligare fisk till ytan och hälsar på , en långa som kastat sig över min agnförsedda jigg. Trevligt med lite omväxling.

När fiskarna är i den här storleken inser man hur privilegierad man är som får åka till Norge och fiska. Hemma på våran kust i Sverige har trålarna fiskat bort all fisk så där är det tomt. Men här är det gott om stor fisk som är fantastisk att fiska efter, vi är i himmelriket. Det fortsätter att nappa en drift till sedan stendör det. Trotts att vi flyttar runt ganska mycket är det som om fisken slutat äta. Vi får lite småfiskar men de stora har gått och gömt sig. När det blir eftermiddag tar vi kontakt med de andra båtarna och avslutar fisket och då är det dags att i samlad trupp åka hem igen.

Lämna ett svar