Sejfiske med Berkley sandeel och plattfiskmete samt vitling på makrillbitar.
Fiske i Norska Åndalsnes innebär vackra vyer ganska bra väder och en del fina fiskar. Det är sällan ett strålande fiske med stora fiskar utan lite mer normal storlek på fisken med enstaka lite större som bonus. Men i det stora hela ett underbart ställe att vara på med i detta fall egen båt som ni ser på bilden.
Jag ska börja lite från början och berätta att det stundtals i området finns stora fina sandskäddor och ännu större rödspättor men det är mer framåt hösten och inte som nu mitt i sommaren.
Första nappet kom när vi drog ut på fjorden och körde lite med inriktning på sej och det blev två fina sejar som busade runt med mig en stund. En av dem blir mat till kvällen ihop med andra arter förstås. VI körde runt och letade med en 300 grammare i ändan på linan. På släptafsen satte vi en Bekley sandeel eller en RIpple shad. Storleken var lite varierad mellan 13cm och upp till 20 cm beroende vad sejen är sugen på.
Ett grymt bra bete till sejen som ofta vill inrikta sig på halvstora beten. 12-20 cm fungerar fint.
Här ser ni en Ripple shad 16 cm i färgen Perch med röd paddel. Här sitter den i munnen på en stor Gös från fisket hemma i sjön. Samma bete fungerade utmärkt till sejarna i fjorden.
På Panoptix ser man hur stora fiskar kommer nere på 20 – 40 meters djup och sveper förbi. Djupet är 168 m men fisken är pelagisk och vi fiskar våra sejar där. Naturligtvis är det många arter som kommer pelagiskt.
En knot som simmade runt ute i det fria pelagiskt i fjorden bara några meter under ytan. Trotts 200 meter till botten.
När vi just fått upp några av alla sejar vi fick ute på djupet ca 200 m såg vi hur några ganska fina fiskar simmade bara 10 meter ner och vi tacklade om för att försöka fånga några av dem eller åtminstone få se vad det var för art. Den första som hugger efter bara en minut är en knot . Den andra en fin vitling som Peter här håller för ett foto.
Snart blev det fler sejar och en liten PowerBait® Power® Sandeel från Berkjley var riktigt het. I den lite grönaktiga färgen slog den ut andra beten.
Efter några timmar blev hungern för stor och vi stekte korv så att magen lugnade sig lite. Det är gott med lagad mat i båten.
Plattfiskmete
Dag ett tar sitt slut och när dag två börjar är det lite mete efter sandskädda som gäller.
Med ambassadeur Revo Toro i handen och sandbotten under båten är man redo för fiske.
Sandskäddorna nappar lite då och då men det är ingen riktig fart på fisket. De som tar är i bra storlek + 500 gram. När det nappar och man tror det är en fin sandskädda är det oftast en knot som nappat och de finns i tusental i fjorden detta år. Visserligen en bra matfisk men taggiga så det gör ont i fingrarna.
Ibland blir man lurad att det är något annat och då kommer det upp en fin sandskädda som den här och de smakar så ljuvligt nystekta till kvällen.
En del av sandskäddorna tar riktigt rejält så man inte ens ser kroken när de kommer upp i båten. denna var lite snällare.
Det blev några sandskäddor till middag här visar Peter upp en som smög sig på agnet utan att det märktes innan den var krokad.
Här en bild från mitt ekolod som är ett Panoptix från Garmin. Alla de stora röda ringarna är fiskar som är under båten. VI kom underfund med att det var både knot vitling och torsk. Tyvärr var det i fel skede på tidvattnet och fisken ville inte äta .
Jag flyttade in oss lite längre mot Raumas mynning och då var det ännu fler fiskar som syntes på ekolodet. En av dem var lite annorlunda så jag riktade mitt fiske efter den som till slut tog mitt agn. Jag trodde det skulle vara en större rödspätta men det blev en kummel.
Den lilla kummel som tog mitt agn var så konstigt skapt att den såg ut som en s – kurva.
Hela kroppen är sned åt alla håll på en gång, stackars fisk. Men den lever vidare efter ett snabbt foto.
Miljön man är i på fjorden är helt underbar och ger mycket energi tillbaka.
Så här ser den inre delen ut av Isfjorden där vi fiskar ibland och bor längst in till höger i fjorden. Nu när det finns en linbana med gondoler tog vi den upp annars hade jag aldrig kommit upp dit. Våra fruar har gått hit upp flera gånger de senaste åren men de är ju inte intresserade av fiske på samma sätt som vi.
Här är vi på väg upp till toppen på Romsdalseggen i en lika dan gondol som vi möter här. Att gå upp tar många timmar och är brant så det krävs rep att hålla sig i. Detta alternativet var bättre för mig.
Nu till nästa fiske i Åndalsnes.
