Jag var ute på sjön för att fiska gös och jag gjorde som jag brukar, körde med sidescan och Livescope. När man använder båda så har man betydligt större chanser att hitta fisken än med bara ett vanligt 2 d ekolod. Den här dagen valde jag att fiska betydligt grundare än jag brukar för att se om det fanns någon fisk där. Normalt så är ju all stor gös ute på djupt vatten men undantag finns ju, för att bekräfta regeln. Som det heter.
Som ni ser på bilden har någon tömt sjön på massor utav vattnet som skulle vara där.Där uppe jag står och tar bilden brukar vattnet vara när det är ganska högt. Nu åker man en bra bit ut i sjön för att sjösätta. Att lägga båten intill bryggan är en chansning då det är massor av vassa stenar där som skadar botten på båten. Längst ut på bryggan går det fortfarande ganska bra. Trailerhjulen brukar stå på de extra fyrkantiga plattorna som är i lagda på backen.
Roade mig med att ta en bild på hur det ser ut när man kommer till sjön och har sjösatt med all oreda i båten. Men den är billig och fungerar kanonbra i alla lägen. Över aktern har jag ett helt högt kapell att fälla upp om jag behöver vid regn eller så. Det ligger under den grå-bruna galonen i aktern. Färdigt bara att fälla upp. Nu är det dagas att åka ut och ta de stora gösarna.
Ganska lugnt en stund inne vid rampen. 20 knop i marchfart duger till mig. Fisket börjar ganska grunt denna gång.
När jag kör fram till det tänkta fiskeområdet ser jag stora stim av betesfisk som jag gissar är löja. Det böljar fram och tillbaka i stimmen så jag förstår att de har påhälsning av några predatorer.
Jag ser en del fina gösar som jagar i runt stimmen och ganska omgående får jag några som tar min rosa Sick Vibe från Berkley. Att fiska en 12 cm jigg med en knappt 10 grams skalle är riktigt spännande. Man kan då hålla jiggen ganska länge på ett bestämt djup utan att den dras fram för fort i vattnet. Det är ofta vad som krävs för att de ibland tröga gösarna ska behaga hugga
När jag fått några gösar men sedan verkar det som de inte längre vill ha min rosa sick Vibe byter jag till en större 15 cm lång Sick Flanker i brunt.
Att jag väljer just den färgen beror på att solen nu står på och den ger bra kontraster i vattnet, siluetten blir perfekt. Jag gör några kast efter några lagom stora gösar och några är snälla nog att bita i jiggen. Tyvärr sänder ett flertal sina meddelanden tillbaka till mig att de inte gillar min jigg utan bara simmar vidare. Så då är det dags att byta till något helt annat. Ideerna flyger genom mitt huvud och kanske skulle en curl stjärt fungera nu? Berkley har en som jag aldrig provat tidigare till gösen, det är dags nu. Den heter Sick Curl och är 12 cm lång.
En bra jigg riggad med en 10 grams skalle ändå är den nästan för snabb ner mot botten. Den sjunker lite för fort när den är intill fisken som vill ha betänketid innan den tar betet.
På det vanliga ekolodet ser man ingenting när stimmet tar slut , det blir tomt. Men på Livescope kommer det intressanta då.
Normalt fiskar jag ute på 15-30 meters djup där gösarna finns pelagiskt någon stans mitt i vattnet. Det innebär att man måste anpassa sina jiggar med lagom mycket vikt på skallen. Så de inte faller för fort förbi fisken eller sjunker så sakta att de aldrig hinner ner till fisken innan den flyttat sig från platsen. När det gäller den tiden betet har på sig att sjunka ner till det djup fisken finns på så känner man när betet faller att det tar en evighet eller ännu längre. Har man en 20 grams skalle går det på 5 sekunder som exempel. Byter man till en 10 grams skalle tar det 15 sekunder på grund av linans tjocklek. Väljer man istället bara 4 gram får man ta fram almanackan istället. När jiggen kommit ner 9 meter där fisken finns har den redan ätit färdigt och lämnat platsen. Nuska vi se vad som kan hända idag med en 10 grams skalle.
Just nu är det ett fantastiskt väder med sol och bara lite vind och vågor. Men annat är att vänta om en liten stund, molnen mot söder är helt kolsvarta. Jag ser 2 lika stora gösar som simmar runt helt utan någon som helst stress. Bara 16 meter från båten rakt upp mot vinden. Jag gör ett kast och redan när jag passerar förbi med jiggen första gången reagerar ena gösen och kastar sig över betet med en smäll. EN härlig fight tar vid och några varv vid båten simmar fisken innan jag får in den i håven. YES…. Sick Curlen fungerar.
Det är häftigt att prova nya beten som fisken genast vill bita i. Jag krokar av den fina gösen och släpper den tillbaka i sjön. Det är underbart att få vara med när fisk i bra storlek vill hugga. Jag tittar på ekolodet och ser att den andra gösen står kvar där ute och väntar på sin kompis som blev lite fördröjd i båten. Jag kan inte låta bli att göra ett kast även på den och trotts att jag kommer direkt ner på den för att jag kastar för kort vänder den sig om och tar lika hårt som brorsan gjorde nyss. Två gösar i bra storlek på lika många kast, grymt.
Det tar en stund att trassla ut jiggen ur håvgarnet de den fortfarnde sitter fast i munnen på gösen. Den svänger runt i håven som en karusell och jiggskallen som sitter utanför munnen på fisken trasslar in sig i håvnätet. Ja ni förstår att det blir en stor kåldolme av alltihop. Men jag försöker att klippa loss linan från jiggen och trä loss den så jag får fisken fri och kan låta den gå tillbaka i sjön. När det är klart så tar jag en paus och låter båten glida ut på lite djupare vatten där jag stoppar båten med elmotorn . Just då finns inte en enda fisk intill båten varken under eller runt. Jag fikar i lugn och ro. När jag är klar tittar jag på livescope och ser att det står en fin gös nästan rakt under båten. Hur gick det till? Jag greppar vertikalspöt och så släpper jag ner jiggen så sakta och försiktigt det bara går. Jag vill ju inte skrämma fisken.
Undra vad som ska hända tänker jag när jag släpper ner och strax efter denna bilden är tagen visste jag vad som hänt. Sakt gled gösen upp mot jiggen och stod och tittade en stund innan den beslöt sig för att äta med en atack maninte glömmer.
Ibland blir verkligheten bättre än dikten och det kan man väl säga nu. Utan att överdriva så simmade den gösen rakt in i munnen på mig. Eller mer rätt den simmade in jiggen i munnen på sig själv. Kul var det i alla fall med den fisken.
Det som händer efter detta är däremot inte lika roligt för mig. Jag ser ett eko som är enormt stort och jag tänker att den fisken tar säkert inte ändå. Inne på bara 8 meter brukar jag inte kunna lura dem. Men denna gången har jag fel. Det har börjat ta i med vind då ett åskväder är i intågande. Så att ankra med elmotorn blir lite skakigt.
Jag ser hur stor fisken är och så måttar jag på skalan överst på Livescope bilden och inser att den är en meter lång. Jag samlar mig och gör ett kast som blir ganska bra . Du kan se på klippet här nedanför det hela.
Båten ankrar upp och vänder fören mot vinden. Det är inte en enkel ekvation att ankra i stark vind. Jag uppskattar att det blåser 8 m/s i riktigt byiga vindar. Båten åker gång på gång fram och tillbaka i vinden innan den stabiliserat sig. Nu försöker jag än en gång ratta in Livescopens 20 grader smala signal mot den stora fisken. Det går förvånansvärt bra och så ser jag den tänkta gösen. Jag startar inspelningen och fisken är försvunnen igen . Bara att göra om en gång till. Kastar och ser betet trilla ner alldeles bakom den grymt stora fisken. Häftigt. När jag kommer över fisken med betet vänder den och tar det med en smäll. Det blir bom stopp , verkligen bom stopp. Jag har ett ganska grovt spö men rubbar inte fisken den bara går från mig.
Det blir en väldigt ojämn kamp som jag bara är statist i början, en lång stund innan jag sakta får in fisken mot båten. Den går runt under båten och jag får vara med i de vida svängarna. När den till slut kommer upp till ytan 3 meter från båten ser den färdig ut och jag har håven framme. Då gör den ett sånt där enormt krumsprång i vattnet så det skvätter vatten flera meter runt om ända in i båten och samtidigt kommer min jigg flygandes upp i luften. Satan vad nära jag var men ändå så långt ifrån. Satan vad ledsamt. Skit också.
