När jag kommer ut på morgonen är det kallt och ruggigt. Det är dålig sikt med dimma redan vid rampen, men det ska klarna upp. Vad kommer den här dagen att bjuda på?
Jag har redan på förhand bestämt mig för att spela in några ekolodssekvenser som jag ska använda på mina ekolodskurser framöver. Att få med hur man gör när man ska spinnfiskar gösar med jigg är iden just idag. När jag väl kommer ut på gös-platserna är vädret bra med svag vind på några m/s så förutsättningarna verkar bli ok. Men alla vet ju hur besvärliga gösarna kan vara även om allt ser ut att stämma på ytan.
Jag börjar att köra runt och leta efter gösar som står pelagiskt, dvs i mellanvattnet. Idag är det ovanligt få som visar sig, trotts att jag kör runt i ett stort område där det brukar finnas många gösar. Trotts att jag skruvar upp känsligheten och kontrasten i ekolodet förblir det tomt. Jag ändrar planen och svänger bort från det genomsökta startområdet och fortsätter ut mot större och öppnare vatten. Efter en stunds letande i 3 knop ser jag på min sidescan ett tydligt och bra eko som visar sig på min barbords sida. Det blir en klar ljus eldslåga 21 meter ut från båten. Stopp i maskin. Jag backar tillbaka i samma spår som jag kom och hittar samma fisk en gång till. Den gör ännu en gång en tydlig ljus punkten på sidescan. På min Styrbordsida ser jag ett tätt stim med betesfisk som troligtvis är gösens skafferi så den inte behöver simma så långt för att fylla magen med mat. Stora gösar står ju aldrig i tätbefolkat område så detta bekräftar bara regeln.
Ekot är ca 20 meter ut tvärskepps just nu. När jag tittar i den riktningen som fisken finns in mot land, ser jag ett par stora björkar som står tätt intill varandra med tydliga vita stammar. Det blir min siktlinje när jag vänder upp fören på båten mot fisken och kör sakta mot målet. Jag söker sakta fram och tillbaka med min Livescope för att om möjligt hitta den tänkta fisken. Har jag tur står den kvar på samma ställe men den kan ju lika gärna flytta sig och då gäller det att söka med ekolodssignalen och hitta fisken. Simmar den bara några meter i sidled kan jag ju missa den. Jag kör sakta några meter till och så dyker den upp igen på min SB sida, men bara 12 meter från båten denna gång. Nu gäller det att vara försiktig när jag stannar och lägger in ankring på elmotorn så att båten ligger still.
Den fina gösen har nu upptäckt båten och börjar sakta simma iväg några meter som det brukar bli. Den stannar ca 18 meter ut vid sidan av båten vilket gösarna verkar tycka är ett riskavstånd som är säkert. Det är väldigt ofta som gösarna som jag får in nära båten flyttar sig några meter från båten så fort jag parkerar med elmotorn. Förra resan var det helt stilla på vattenytan och elmotorn gick väldigt sakta och tyst. Då var det nästan inga gösar som simmade långt bort från båten. När det nu är betydligt blåsigare jobbar elmotorn mer och min stora tröga HT båt tar mycket vind och far runt mer på ytan. Då blir det automatiskt så att gösarna blir mer oroliga och flyttar några meter från båten. Att ha en 800 kilo tung båt farandes fram och tillbaka på ytan strax över sig är nog irriterande och orsaken att de flyttar sig en bit bort från båten.
Idag gäller det att få båten att ligga stilla i den byiga vinden eller så stilla det kan bli idag. Fisken står stilla i mellanvattnet på 6 meters djup , bara 20 meter från mig. Nu gäller det att hitta rätt bete som de vill ta idag. Vikten på betet ska nog inte vara mer än 20 gram totalt och blyskallen inte mer än 10 gram. Jag har några olika beten jag provat tidigare och som fungerat bra så jag väljer ett av dem. Valet faller på en grön12 cm lång Berkleyjigg som heter Sick Vibe med en röd paddel. Den har jag fiskat med flera gånger och nu får den chansen igen. Jag riktar in Liveekolodets smala kon som är 20 grader mot den tänkta fisken ute i vattnet. Jag har inget att rikta på eller sikta mot så det är en gissningslek jag håller på med. I den riktning som fisken borde finnas nu ser jag en stor tall som kan fungera som siktlinje. Vrider givaren lite extra mot det håll jag tycker att fisken borde vara och när jag ser fisken tydligt låter jag ekolodet vara och greppar spöt för att kasta mot den tänkta gösen.
Båten ligger stilla en liten stund innan den börjar att vridas sig runt motorn i fören. Men jag hinner se att min jigg faller ner 3 meter bortanför gösen 24 meter bort och jag ger ut lina från haspelrullen. Under tiden jiggen faller de 6 metrarna mot gösens stånd-djup hinner jag rikta in Livescopesignalen en gång till, så att jag ser var jiggen och fisken är. Jag stramar upp den tunna linan så inte jiggen ska sjunka djupare än 6 meter och komma under fisken. Skulle jiggen komma fram till gösen några decimeter under fisken är den oftast helt osynlig för gösen. Den vet att den är där men bryr sig inte. Då slutar det nästan alltid med att fisken inte är det minsta intresserad och är nästan omöjlig att lura till hugg. Även om man gör ett nytt kast och kommer helt rätt en halvmeter över fisken, brukar de ändå vara så förvarnade att de inte tar.
Hur det går till att de liksom blir varnade och att något är fel, för att betet kommer någon decimeter under dem, är svårt att förklara. Om det vore en riktig fisk, en löja eller mört. Skulle den knappast tänka så men när jiggen kommer blir den med ens misstänksam. Jag har varit med när gösen troligtvis sett linan och då bara vänt bort från jiggen.
Den här gången får jag min jigg att sakta glida fram i vattnet i samma höjd som fisken. En meter före jag kommer fram till fisken med jiggen vevar jag på ett par snabbare vevtag och jiggen åker upp en meter och hamnar på 5 meters djup. När den är rakt över gösen slutar jag att veva en sekund då vet jag att jiggen står still. Efter det vevar jag bara sakta, precis så fort att jag bara sträcker upp linans stora båge och jiggen inte sjunker utan är kvar på samma ställe ovanför fisken. Där stannar jag invevningen en sekund igen och jiggen börjar sjunka väldigt sakta. Det lilla stoppet gör att fisken får en extra sekunds betänketid om den ska ta betet eller inte. Har man tur och gjort sin hemläxa tillräckligt bra faller gösen för lockelsen och attackerar jiggen med en smäll. Pang!!
Tyvärr är det väl mer en regel än ett undantag att det blir en kraftig tvekan på det här förslaget. För väldigt ofta när man kommit fram till gösen med betet och stannat rakt över den reagerar den inte som önskat. Den gör inget utfall utan börjar istället lojt följa efter jiggen när man till slut måste börja veva in den. Gösen simmar fram till jiggen och parkerar sig bara några cm bakom jiggen. När du nu blir tvungen vevar in jiggen för att den inte ska sjunka till botten följer den envetna gösen efter bara en knapp decimeter bakom jiggen. Till en början tror man att nu kommer den ta ett par snabba simtag och vara ikapp jiggen och hugga. Man står på helspänn och vågar knappt andas när man sakta vevar in betet och bara väntar på att det ska bli bom stopp i rullen. Men i det fallet vet jag efter låg tids användande av Liveekolod i spinnfisket, att det är väldigt sällan som gösen simmar ikapp betet och tar. Och exakt så blir det även denna gång. Gösen bara simmar några centimeter bakom betet ända ute ifrån 21 meter där den först upptäcktes. Och hela vägen tätt bakom jiggen ända in till att den är rakt under båten. Den följer efter jiggen så nära bakom att den nästan kan pussa på den, och då är det hela tiden riktigt spännande. När man följer det här scenariot, som varje sekund skulle kunna sluta med en gösattack, är man helt tyst. Just då inser man att det här fisket är absolut inget för folk med dåligt hjärta. Det kan få den friskaste människa att ligga på gränsen till hjärtattack. Det är helt otroligt vad spännande och roligt det här fisket är.
Men som det brukar så tar inte gösen, utan får räknas in i avdelningen sur-gösar som bara simmar efter betet gång på gång. Window shopper kallade någon det. När gösen nu står alldeles intill båten tar jag fram mitt vertikalspö och sänker ner en 15 cm lång vertikaljigg med en förförisk gungande lång stjärt. Den kommer ner och stannar 70 cm över gösen som reagerar med att flytta sig lite i sidled. För att få bra träff med jiggen flyttar jag båten två meter i sidled och jiggen hamnar rakt över fisken igen. Jag försöker med allt som står mig till buds men den här gösen är tvärseg och avböjer alla förslag jag har. Dax att göra en Skidåkar-Elofsson, dvs bryta ihop och komma igen.
Leta runt båten igen
Jag greppar min livescope och letar runt båten och 23 meter ut från båten åt andra hållet ser jag ännu en fin gös. Det är ganska vanligt att man ser många gösar i samma område. Det stora felet brukar vara att man ser en gös och åker sedan ifrån det lilla området som håller fisken samlad. Jag vänder mig om och greppar spinnspöt med den gröna Berkley jiggen. Tar riktning mot fisken och gör ett kast. Jiggen hamnar några meter bortanför fisken precis där den ska, och bara en halvmeter över gösen kommer min jigg sakta glidandes i vattnet. När den är över gösen stannar jag som vanligt och fiskar som jag brukar men även denna är en stalker. Så när jag sakta vevar hem min jigg följer gösen efter bara några cm bakom under 12 meter. Att se den fina gösen jaga jiggen och vara så nära är riktigt jobbigt. Man vill ju bara att den ska öka takten och hugga, men det händer ju inte. Precis som vanligt. Nej nu får det vara nog. Jag byter betets färg och storlek men inget hjälper. Gösarna är lika tråkiga vad jag än bjuder dom.
Nu har det gått många timma och jag tar ett riktigt avbrott från fisket för att steka korv så jag får lite mat. Under lunchen bestämmer jag mig för att sakta glida bort en bit med elmotorn då kan jag leta samtidigt som jag tar lite kladdkaka till efterrätt.
Att få en stekt korv i bröd med lite tillbehör till är bra för både magen och humöret. Just den här bilden tog jag när både jag och Stig tröttnade på fisket och var hungriga.
Jag ställer in riktningen på min Garmin Force mot den plats jag vill åka till och elmotorn tar mig dit. Härligt med ny teknik som underlättar på sjön. Jag tar mig lite närmare land och framför allt lite grundare. När jag sitter och drömmer ser jag plötsligt på sidescan-ekolodet att en stor gös passerade förbi på 10 meters avstånd. Den får jag nog trotts allt göra ett försök på. Tar mig tillbaka till platsen och lägger båten 18 meter från fisken där jag ankrar. Det är en hyggligt stor gös så jag väljer min vana trogen den gröna jiggen som tidigare varit så bra, men som idag liksom allt annat varit helt oduglig.
Jag ser fisken som en fin vit spott dags att göra ett kast. Betet hamnar nästan rakt över fisken, alltså kastet blev lite för kort, men det får gå. När jiggen faller ner så stannar jag den först 2 meter över fisken för att momentet senare sakta sänka den1 meter till och hamna strax över fisken för att inte gå för nära direkt. Jag sträcker upp linan så att jiggen står still en sekund och då stiger gösen upp en halvmeter och tar med en smäll. Den var oväntad, helt utan förvarning. Härligt med en bra fisk att fightas med, första fisken för dagen är ju alltid lite spännande innan man är varm i kläderna.
Alla andra gösar som jag fiskat på idag har ju varit tveksamma och bara följt efter eller rent av bara varit griniga. Nu blev det plötsligt annat ljud i skällan. Ja de kunde ju inte tveka hela dagen. Jo de kunde de, för det händer ibland att de tvekar i flera dagar. Men inte den här, den tog jiggen som en kobra , hårt och tufft. För så tror jag en kobra attackerar, jag har ju ingen aning och vill heller inte vara så nära att jag får veta det. Ormar är inte min starka sida. Men gösar är det, speciellt när de är på jakthumör, som nu.
Det blir en ganska seg kamp då gösen i andra ändan av linan snabbt inser att den inte vill in till håven. Det är härligt när man får kämpa lite extra med fisken för att få in den till båten och få en bild. Jag tar en prydlig bild med betet i mungipan så jag kommer ihåg vilken jigg den föll för. När jag summerar fisket efter var dag eller resa på sjön får jag kanske ett mönster som kan passa in i framtiden.
När hela den här foto-vägnings-karusellen är klar tar jag hand-kontrollen till elmotorn och kör iväg sakta i 238 grader på chans. Sakta i knappt en knop kan jag nu titta på ekolodet och se om där är fler fiskar i området. Efter bara 50 m ser jag ännu fler fina gösar som parkerat sig i mellanvattnet på samma djup som den nyss besegrade gösen. Det brukar vara en lösning att fiska på gösar som står i samma vattenlager som den första som högg. Jag stannar och börjar fokusera på den tänkta gösen 22 meter från båten. Det tar minst en minut eller två för min stora tröga HT- båt att ställa sig i vindriktningen så det är bara att vänta och förbereda.
På bilden ovanför ser ni hur givaren läser av vattnet.
Jag greppar spöt som jag brukar använda till detta fiske. Det är ett Berkley E -Motion medium grovt 15-40 gram med en bra ryggrad att kroka fisken med på långt avstånd. Jag har provat med lite klenare spön men det slutar ofta med att jag inte har tillräcklig kraft att driva in kroken när jag har fisken 26 meter från mig 6 meter under ytan. Den stora linbågen i vattnet kräver lite stabilitet i spöt för att lyckas kroka fisken. Jag har gått upp från de tunna dimensionerna på flätlinan till 0,17mm det ger flera fördelar. Först så ger det en lina som är stark, så den klarar stora gösar. Sedan så får den betet att stå still längre tid över fisken på grund av sin tjockare dimension, då den går trögare igenom vattnet. En liten nackdel är att det kan ge någon meter kortare kast än tunnare linor men det får man ta.
Var gång jag förlorat en bättre fisk har jag tänkt att jag behöver bättre krokningskraft. Nu sedan jag fick det här Berkleyspöt har det blivit betydligt färre missade fiskar. Att ha flera färdigriggade spön med olika typer av beten minskar chanserna att man på grund av materialbyte missar en bra fisk. Ibland har jag sett att gösarna följer med väldigt enkelt in till båten men vill inte ta betet. De vill ha betet stående helt stilla utan att röra sig. Då byter jag till en curlietail istället som fiskar bra även då den hålls helt stilla. Den långa fladdrande svansen rör sig utan att du behöver lyfta eller sänka betet i vattnet. Gösen kan då stå i en minut eller fyra och vänta innan den sakta glider fram och sväljer hela betet med en smäll.
De långa curl-svansarna som finns i många färger brukar vara bra på olika djup. När fiskarna står helt stilla på 9 meters djup kan en helt stillastående vit med mörk rygg utlösa hugget efter en lång väntan. Kommer du sedan upp högre i vattnet kan den gul-orange locka tröga gösar till attack. En curl i orange fiskad utan blyskalle sent på kvällen nära ytan kan vara en dödlig utmanare. Står fisken bara en meter eller två under ytan ser de den nästan stillastående curlen i siluett upp mot ytan och kan inte låta bli att stiga upp och prova om den är ätlig. Vad den liknar vet jag inte men det får gösarna själva bestämma.
Nu tillbaka till mitt fiske och den nyss upptäckta gösen en bit från båten. Den står bara 5 meter under ytan så det gäller att inte släppa betet för långt ner så att det skrämmer fisken mer än det lockar. Jag har ju lyckats bra med den grön-blå med orange paddel så den åker ut till fisken igen. Första kastet blir inte helt perfekt, eller snarare helt misslyckat. Vilket innebär att jag ser gösen tydligt på min Liveskope men inte betet samtidigt, vilket är kravet för att kunna fiska. Bara att veva in det snabbt och börja om från början. Jag riktar in ekolodet mot fisken och ser vilken riktning jag ska kasta för att komma rakt över gösen. I nästa kast måste jag korrigera så att jag kastar lite mer åt höger. Det blir i riktning mot ett litet hus som står nere vid stranden en bit bort. Ett helt perfekt kast och betet dimper ner 2 meter bakom fiskekot och nu är det spännande. Jag stoppar linan när betet är lite över fisken i höjd. Sakta drar jag det in mot mig och snart är jag mitt över fisken som ännu inte vaknat ur sin Törnrosa sömn. När betet just passerat en halvmeter över huvudet på gösen kvicknar den till och gör en undanmanöver. Ganska långsamt simmar den iväg 10 meter och befinner sig nu på 18 meter från mig. Dit kan jag lätt kasta med mina 10 gram förtyngda jiggar. Nytt kast och en bra träff igen bakom fisken. Samma visa igen men nu ser gösen betet betydligt tidigare än när den sov ointresserat alldeles nyss.
Jiggen kommer in över fisken som följer efter en meter eller två men tappar intresset ännu en gång. Jag byter spö till ett med ett Sick Curl bete på och gör ett nytt kast. Ett riktigt bra kast bortanför fisken som ger ett bra läge att utmana fisken. När jag ligger rakt över gösen ser jag att gösen flyttar sig lite oroligt, kanske den vill ändå. Jag låter betet vara still så länge det går runt fisken som står och titta och samlar kraft. När min Curltail börjar att sakta sjunka kommer attacken. Helt obevekligt sväljer den jiggen så det blir stopp i rullen. Härligt ! Så ska det vara när de tvekar på ett vanligt bete gäller det att bjuda något annat som kan duga istället. Där kommer ofta Curlen in som en bonus. Ju längre betet kan stå stilla över fisken desto större är chansen att den ska bestämma sig för att ta.
Här några olika Berkley jiggar som jag fiskat med och haft bra resultat. I några av mina vatten är det så ljusa och nästan vita jiggar jag kan få tag på som gäller. Då har dessa Sick VIbe 15 cm långa varit riktigt bra. Andra gånger är det den nya lite större gröna 17 cm långa Berkley Sick Smash som gäller. En ny jigg som som visat sig vara grymt bra till gösarna. När det gäller olika krokar har jag provat BKK krokar för att få en bra krok till stingern och det är krokar av yppersta kvalitet. BKK gör krokar till Biggame och fiskar på 400-600 kilo. Så de krokar jag använder är starka så det räcker för allt gös,abborr eller gäddfiske, du kan tänka dig. De röda 3-krokarna fungerar som en riktpunkt för hugget och hjälper till att utlösa huggreflexen.
Var enormt flexibel.
Att utmana gösarna på duell innebär ofta att man får vara väldigt flexibel. Man får vara uppmärksam på hur de reagerar på den typ av beta du presenterar. Olika reaktioner kan innebära väldigt olika saker som då måste förändra. Ibland är det högre fart på betet som utlöser hugget, men det är väldigt sällsynt. Däremot motsatsen, långsammare inspinning kan förändra allt. Till det kommer de vanliga problemen, kan det innebära att jag ska byta till en annan färg som är ljusare eller kanske mörkare eller så ska jag bara byta till en mindre eller större storlek . Ibland kräver gösen extremt långsam inspinning och då får man välja ett sådant bete. Eller så vill den ha ett långt bete som en ål och då kan min Sick Curl som nu tog gösen komma väl till pass. Att tro att man har lösning på problemet brukar bara vara i en kort huggperiod sedan är man tillbaka i provandet igen. Fördelen med detta är att man får gång på gång ny information att lägga till den redan digra kunskapsbanken så att fisket blir mer träffsäkert i framtiden. .
mvh Bo
Att gösarna tar försiktigt ibland kan jag säga stämmer men oftast tar de så det smäller i spöt. Att hitta jiggen på tvären långt ner i svalget på gösen är nog vanligare än allt annat. Många gånger har jag varit med om att en stor gös + 6 kg tagit så försiktigt att den bara simmat i kapp jiggen och stänkt munnen över den. Det är först när den stannar upp som man får den där rätta känslan av att fisken är fast på kroken. Men då är den oftast så bra krokad att man har svårt att få ut jiggen ur munnen. Att bara köra med en enda 3-krok är ett bra sätt att minska djupkrokningar. Jag har nästan alltid kvar min jiggkrok som går upp i ryggen på jiggen och håller kvar den stabilt. Men ibland har jag använt den andra tekniken, att ha ett jigghuvud utan kroken. Men med en rak pinne som man kan stoppa in i munnen på jiggen. Och sedan bara ha en stinger krok på mitten av jiggen. Det brukar fungera utmärkt i de flesta vatten. I mitt fall är det ren bekvämlighet gissar jag att jag kör med ryggkroken kvar i jiggen.
Live-ekoloden är riktnings beroende.
När det gäller hur vi använder Live-ekoloden finns det ju olika sätt att rikta strålen som bara är 20 grader smal. Då min båt för det mesta skrämmer gösarna när den kanar omkring på ytan i vinden gäller det att vara flexibel och flytta signalen så man hela tiden ser fisken och betet samtidigt. Blåser det mycket är det ett heltidsjobb för en man och den andre i båten får fiska. Oftast så kör jag båten och riktar livescope signalen mot fisken och Stig eller den som är med får mer fisketid. Med elmotorns hjälp ligger vi ju så still man kan i byig vind. Ibland går det bra andra gånger går det inte alls. Min Stora tunga HT – båt som är en Ryds Camping född någon gång runt 1978. Då var inte helt raka och kursstabila båtar högst på modet. Den runda formen med klinkbyggt skrov gör den inte helt kursstabil ja inte ens i närheten av det. Därför ligger ju den inte still i vinden och den lägger sig inte heller rakt i vinden utan lite med babordssidan snett mot vinden. Vilket innebär att man stundtals inte ligger still alls om vinden varierar lite i styrka. Alla som kört med en planerboard eller en spöparavan känner igen hur det ibland kan gå helt åt skogen. Fast man gör som man borde så går de olika i vinden. Exakt så är min båt den ligger helt stilla i en viss vind men när den istället skiftar åker jag som en karusell på ytan.
Här är det en äldre Min Kota elmotor monterad i fören , de senaste åren har jag istället haft en Garmin Force som även den fungerat som en dröm. Enkel att köra med handkontrollen eller om man vill ha den med fotpedal. Jag använder bara handkontrollen och det fungerar alltid perfekt för mitt fiske. Då jag använder den till 90 % ankring när det är gösfiske. Och då gäller det ju att köra så att man får in vinden i fören så fort det går för att spara tid när en stor fisk visar sig. Att därför alltid köra mot vinden med båten gör att man får stopp på kortast möjliga tid med ankringen.
