Gösar på Mc Pray och Sick Vibe i regnet. -

En krokodil tog min jigg när jag presenterade den för en gös som fanns nere på 8 meters djup.

Det stod två fina gösar intill varandra och båda var i bra storlek. Jag tänkte att nu blir det åka av när de tar. Min jigg som är en Berkley Sick Vibe sjönk sakta ner några meter bortanför fiskarna och jag började veva in den. En halvmeter över gösarna är lagom att sväva fram. Plötsligt vaknar de och börjar jaga efter betet. Den ena är färdig att kasta sig över jiggen och så blir det stopp i rullen , fisk på kroken. Den är bra fight på men den går lite för mycket i sidled. Misstänksamheten är stor. Kan det vara en gädda och det visar sig vara sant. Den är hyggligt stor och mäter 110cm. Ja har turen att få loss kroken redan i håven vilket ger det hela bra mycket enklare. Bilden du ser är när den går i håven och väntar på att komma fri.

En mindre gös visar sig en bit bort från båten bara 4 meter under ytan. Jag provar ett kast och träffar rätt med en gång. Sakta vevar jag in Sick Viben i grönt och när jag just passerat förbi den vänder den snabbt och hugger som en liten kobra. Här ser du hur den tagit jiggen som sitter i underkäken. Stabilt och bra klockrent hugg.

Jag kör en liten bit och ser en ny fin gös, jag stannar 18 meter från den, för att kunna kasta ostört. Första kastet hamnar inte där fisken är kan jag säga så det var bara att veva in det och börja om. Nästa kast hamnar mer rätt men när jiggen passerar förbi flyttar sig bara gösen en bit från jiggen. Så plötsligt vänder den sig om och tar ändå. Sick Viben klarade det igen. .

Så fort jag fått upp den i håven ser jag att det står en ännu större bara 17 meter från båten. Snabbt får jag avsluta den som tog Sick Viben och väga och släppa i sjön igen. Allt går som ett skott .

Första kastet med en ABU Mc Pray hamnar inte där fisken är , denna gången heller. Lär dig kasta bättre drullputt. Nästa kast hamnar mer rätt men när jiggen passerar förbi flyttar sig även denna gös bara bort. Surgös tycker jag. Men jag ger den ett kast till för att ha gjort allt jag kan. När jiggen kommer fram till fisken som står 3 meter under ytan saktar jag ner lite. Jiggen står nästan still och när jag börjar veva igen tar gösen ett språng och så är det hugg så det sjunger i spöt. Det var som —-. Det trodde jag aldrig. Nu är det en betydligt större gös som tagit Mc Prayen. Den tar lite fart och simmar en liten runda längs med båten bara för att göra mig nervös. Då den är ganska nära elmotorn gäller det att vara försiktig så den inte trasslar in sig i den. För säkerhet stoppar jag elmotorn i fören. Det blir en liten runda till innan jag får in den i håven och allt är lugnt.

Ibland träffar man rätt och då blir det fart på fisket. Gösarna nu på hösten är antingen helt omöjliga att lura till hugg eller så tar de så det smäller. Detta var ett mellanting som gick bra.