Jag ska berättat en väldigt häftig händelse som hände mig för ett tag sedan.
Jag låg ute och fiskade abborre på ca 10- 13 meters djup och det nappar lite halvdant. Nere vid botten är det stundtals mycket fisk men mestadels småabborrar, så jag försöker istället rikta mitt fiske efter lite större abborrar som jag fått här tidigare. Båten ligger ca 60 meter från land och på stranden ligger det en stor sten med en stort vit fläck som jag har som riktpunkt. Vädret har gått från en regnskur med regnbåge som på bilden, till klart väder
En vacker regnbåge in över land. Nu kan det bästa fisket börja.
Några lite större abborrar finns det nere vid botten som du ser på ekolodsbilden. Det ska bli spännande att se om jag kan lura en av dem. De kommer gång på gång och jagar genom de stora betesfiskstimmet på botten.
Några ganska bra abborrar hugger på mina jiggar där en SvartZonker 9 cm i färgen nors som är en favorit. Här i curl-varianten.
Abborrarna håller sig vid botten hela tiden och är väldigt svåra att locka med upp i vattnet . När jag vrider min Live Scope lite åt sidan ser jag en stor fisk som står bara 10 meter från mig. Det är 11,5 meter till botten och jag drar iväg ett kast med min lilla abborrjigg mot den stora fisken som borde vara en gös. Rakt under båten ser jag abborrar tydligt på LIveScope men den här fisken är betydligt större.
Jag ser min lilla jigg som har en 10 grams skalle sjunka sakta ner mot botten och den hamnar exakt där jag vill ,några meter bakom den stora gösen. Nu är det spännande och jag lyfter min jigg lite extra strax före gösen men inte en reaktion från fisken. Jag vevar upp och gör ett nytt kast , kanske var jag inte så nära som jag trodde i första försöket. Nu ser jag åter jiggen komma ner bakom fisken ett par långsamma vevtag på rullen och så låter jag jiggen sväva strax över gösen. Nu åker jiggen bara långsamt framåt samtidigt som den sjunker sakta och vispar lite på den lilla svans-paddeln. Nu får jag en reaktion på gösen, den har blivit intresserad i alla fall. När jag tar ett nytt vevtag och jiggen lyfter lite bara en meter över botten ser jag hur gösen börjar simma efter och följer jiggen väldigt nära. Det är en riktigt stor gös och jag tappar nästan andan av spänning. Jag vevar in min jigg så sakta jag kan efter botten men gösen ökar aldrig farten och attackerar.
När min jigg kommer så nära båten att jag ser den både på det vanliga ekolodet och min Panoptix är det inget snack den är intresserad. Men hur ska jag få den att hugga. Att ha jiggen stilla är inte att tänka på för då är den inte längre intressant, det ser jag när jag försöker med det. Den här gösen vill ha någon form av action på betet men det ska ändå inte gå för fort. Jag försöker att jigga lite upp och ner men då tappar den intresset och så ser jag något som man knappt tror är sant. På båda mina ekolod ser jag hur den stora gösen sakta sjunker ner mot botten och så försvinner den och är borta från ekoloden. Det är ju nästan otroligt att en stor fisk bara kan gå ner till botten och bara försvinna. Men förklaringen är säkert att det är en liten svacka i botten och då letar inte längre ekolodet upp fisken. Jag inser att den här gösen är för svår för mig att överlista just nu. Men kolla nu noga på ekolodsbilden som följer.
När jag börjar veva upp min lilla abborrjigg sakta mot ytan ser jag hur en stor gul ikon lösgör sig från botten och sakta börjar följa min jigg upp mot ytan. Jag vevar sakta för att om möjligt få den stora fisken att följa med och ta jiggen. Den startar på botten på 12 meter som en avlång banan, Sedan ser jag hur den sakta följer med upp till 10 meter. Fortsätter upp till 8 fortsätter ännu mer till 6metr nu är det spännande. Nu börjar jag tappa den på ekolodet men jag ser att den är med upp till 4 meter sedan försvinner den. Jag förstår att den kommit utanför min ekolodskon så när den är 2 meter under ytan tappar jag ekot helt från fisken. Den blev säkert rädd och har simmat bort från båten. Så jag stannar med min lilla jigg 15 cm under ytan ett litet ögonblick. Varför vet jag inte men jag gör det och står och tittar på jiggen när den sakta simmar med sin fladdrande stjärt strax under ytan. Då från ingenstans kommer den stora gösen underifrån och tar min jigg som försvinner in i ett stort gap som en soptunna. Jag blir fullständigt överraskad och nästan rädd då jag absolut inte är förberedd på att detta skulle kunna hända. När gösen tar min jigg är den så högt upp i vattnet att den har stora delar av ryggen med den uppspända stora ryggfenan över vattenytan. Snack om en häftig syn som man aldrig annars får se.
När den nu ska ner igen mot botten har den jiggen i munnen vilket innebär att jag har en stor gös fast på kroken med 50 cm lina utanför toppöglan. Hur många har någonsin tänkt sig att börja matcha en stor gös med fisken hängandes 50 cm från toppöglan på ett abborrspö. Jag har aldrig tänkt den tanken så jag är inte det minsta förberedd och fattade inte för ett ögonblick ens vad jag ska göra. Plötsligt hänger det en värstinggös i toppen av spöt och sliter och rycker, som tur är har jag ställt in slirbromsen för stor abborre så det går ut lina även om det går trögt. Spöt som jag håller i dras ju rakt ner under ytan innan den tröga bromsen börjar ge ut lina när gösen försöker ta sig ner till botten igen. Snacka om blixt från klar himmel.
Exakt i den vändningen fisken gör i ytan när den ska ner i djupet igen sitter den ju fast på kroken och har motstånd från linan. Vilket innebär att den slår allt den kan med stjärtfenan för att komma ner mot botten igen. Den stora stjärt – paddeln skopar upp väldiga mängder med vatten, vilket jag får reda på då allt vatten som den skvätte upp över ytan hamnar rakt i ansiktet på mig . Så samtidigt som jag i upphetsningen skulle hålla i spöt och matcha en stor gös, får jag ett par riktiga rejäla kallduschar av gösen som minsann ser till att jag ser ut som en dränkt katt. Utan minsta kolla på vad som händer under några sekunder undrar jag vad som gick fel eller inte. Att påstå att jag bestämmer just nu är garanterat den värsta lögn man kan tänka sig. Jag är genomblöt jag har en stor fisk på kroken med fullt ställ på spöt. Nu har jag garanterat noll koll på läget.
Men när jag skakat av mig hela det enorma överraskningsmomentet som gösehugget gav mig är fisken fortfarnade kvar på kroken, undra hur det gick till? Den har hunnit tillbaka ända ner till botten igen och jag kan se den på ekolodet. Vilken resa det blev för oss båda. Mest överraskad av det hela var garanterat jag.
I munnen på gösen syns det lilla betet som den jagade ända uppe i ytan. Med en vikt på 7,5 kg är det tufft att hålla emot med bara 50 cm lina utanför toppöglan.
Ibland behöver det hända saker för att man ska förstå hur bra vi har det ute på sjön.
Skitfiske Bo
