Först kommer lite historia om hur vi träffats med våra båtar och fiskat oss igenom det vi kallat fiskeveckan i över 20 år. Efter det kommer en av dagarna i den här fiskeveckan just 1997 som är vekligt unik och spännande med Crangon Almanii som krydda.

1: Fiskeveckan höll på i mer än 20 år.

2: Crangon Almanii

FISKEVECKAN 

Varje år har vi i fiskeklubben en fiskevecka där vi samlas med våra småbåtar och fiskar utanför Kyrkesund på Tjörn i Bohuslän. Fiskeveckan har vi haft i mer än 20 års tid så det är en säker tradition. Den går av stapeln i skarven mellan maj och juni och ingen vill missa den, då den bjuder på mycket bra och varierat fiske. Vi kommer med våra båtar från flera olika hamnar men träffas i Kyrkesund som är vår bashamn. På dagarna kommunicerar vi via radio eller telefon om vi inte fiskar ihop. På kvällarna är det grillning och annat trevligt för den som vill. Då träffas vi i någon skyddad naturhamn utanför Kyrkesund. En del båtar är knappt 5 meter och öppna och så var min första båt i början . Nu har jag en Coronet 27 fot som några andra har liknande. Vilka båtar jag haft finns under mina båtars historia. Här på bloggen.

FREDAG

Fredag kväll tar vi oss upp till Mollösund för att tanka och göra Surprise färdig för en veckas intensivt fiske. I Mollösund har nu samlats massor av båtar som ska delta i PNC, Pater Noster Cup, en småbåtstävling som går av stapeln på lördag och söndag. Det ligger redan 50 stycken mer eller mindre välutrustade sportfiskebåtar i hamnen, och fler är att vänta under natten. Starten sker tidigt lördag morgon och då släpper alla loss sina vilda hästar eller snarare hästkrafter i båtarna. Väldigt sent på kvällen kommer vi från bryggorna i Mollösund. Det beror på att det är många som vill prata om hur fisket har varit och var största fisken kommer att fångas i morgon. Vi kan bara önska de tävlande lycka till och ett riktigt SKITFISKE.

                                       STABILT VÄDER

Vädret den senaste månaden har varit väldigt ostadigt, med vindar växlande från väster, söder och öster. Vindstyrkemässigt har det också varit växland mellan riktigt blåsiga dagar med hård kuling och andra dagar med svaga vindar. Ett högtryck ser nu äntligen till att ordna några lugna fiskedagar framöver åt oss. Väderutsikterna från SMHI tidigare i dag var bara bra med enbart svaga vindar från väster. Det fiske vi vill ägna oss åt går visserligen att bedriva i 7-8 m/s men det är ju knappast trivsamt. Andreas Bäckstrand och jag, som fiskar på Surprise har bestämt oss för att under rådande väderförutsättningar satsa på vrakfiske. Siktet är inställt på stor bleka, stor sej och eventuellt stor torsk om den skulle vara inne.

Någon gång i skarven maj/juni kommer den stora torsken invandrande från djupt vatten i Nordsjön till Bohuskusten. Här finns den sedan periodvis under sommaren och ibland långt in på hösten. Djupet den stora torsken brukar fångas på är mellan 50 – 100 meter, men några få undantag med djupare platser finns också. Dessa lite djupare platser är oftast vrak som ligger ner till 150 meter, men knappast djupare.

I den sena kvällen styr jag nu Surprise söderut mot Kyrkesund, för att hämta ny fiskeutrustning åt Andreas. Kyrkesund blir även vår första natthamn då Kyrkesund har den stora fördelen att den är lätt att ta sig ur även när det är mörkt.

Våra förväntningar på kommande dagars fiske är höga eftersom yrkesfiskarna har rapporterat att de tagit riktigt stora fiskar i nät här ute de senaste dagarna. Skulle vi få en fisk i den storlek som de tagit massor av, skulle vi vara nöjda. Och fångsterna gäller både bleka, gråsej och stortorsk. Med stora fiskar i tankarna lägger jag ner huvudet på kudden för att få några timmars välbehövlig sömn. I andra kojen sover Andreas redan.

TRÅNGT PÅ VRAKET

Första dagens fiske på veckan brukar ge oss indikation på om det finns någon stor fisk utanför Kyrkesund eller inte. Skulle fisket slå helt fel i flera dagar får vi söka oss till ett annat område, som tex vattnen utanför Smögen eller söder om Marstrand. Men oftast är fisket väster om Tjörn och Orust det överlägset bästa längs hela västkusten.

Idag var det lite trångt på vraken då havsfisketävlingen Paternoster Cup gick under 2 dagar.

START 04,00

Första dagen.

Väckning  04,00. Det är tidig och något riktigt ljus är det inte att tala om. Men det är inte svårt att gå upp när man tänker på alla stora fiskar som bara står och väntar där ute. Ju tidigare vi startar, desto mer tid får vi ute på fiskeplatsen.

Surprise 4 lämnar hamnen 04,15 och vi styr ut på ett blankt hav. Vi har redan bestämt var vi ska fiska. Siktet är inställt på vraken som ligger i det område som kallas Hagen. På vägen ut gör vi några stopp över kända agnställen. Det blir gråsej i massor, lagom stora att agna med hela. När agnsejen är uppfiskad styr vi sakta ut mot vraken. När sejen bara är 20 cm lång slukas de lätt av de flesta större rovfiskar. Nu ligger långorna och de större torskarna illa till. Jag trycker in waypointen för Risvraket på Garminnavigatorn, som genast ger mig det aktuella avståndet och kursen vi ska köra. Kursen är 241 grader och kvar till vraket är det  8,7 nm. Att ha bråttom nu på morgonen är ingen ide. Resan går i behagliga 9 knop, och vi ska äta frukost under tiden vi går. Dessutom ska vi hinna tackla om från småfisktackel till rejäla doningar, som passar större fiskar som vi förväntas få kontakt med på vraken. Visst skulle vi kunna dra på i 20 knop men det gör bara resan obekväm och stötig. Det slutar för det mesta med att man spiller ut hela morgonteet på golvet, eller ännu värre man får det i knät när man bara är klädd i kortbyxor.

                           RISVRAKET

Risvraket är så litet att det knappt syns på ekolodet. Har man inte ställt in ekolodet rätt missar man det garanterat. Det gäller att ställa om ekolodet så att man bara ser de 20 metrarna närmast botten på hela skärmen, eller allra helst bara de 10 närmaste metrarna. Har man ekolodet inställt så att man ser allt vatten mellan ytan och botten 77 meter ner, finns det ingen chans att hitta den knappt metern höga skillnaden på botten. Bäst är att ställa in sitt ekolod så att man också ser skillnaderna i hårdhet på botten där vraket ligger. Det ger störst chans att hitta exakt rätt. Med att hitta rätt förutsätter jag att man har rätt position till sin navigator, annars är det ingen ide att börja leta. Att hitta risvraket är inte svårt för oss som varit där tidigare, vi kör bara direkt upp över det. Med DGPS på navigatorn, felar den inte mer än max 5 meter. Det ger en nästan hundraprocentig prickning av vraket. Vi ser på ekolodet att det står fisk vid botten över vraket. Det borde vara små betes fiskar, småsill eller annat, som den stora fisken kan kalasa på.

Några gångbara långa maskar

På det här vraket samlas det periodvis stora mängder fin torsk, där fiskarna väger mellan 3 och 8 kilo, och med enstaka fiskar på 10 eller kanske 20 kilo om man kommer rätt dag. Vad som finns idag får vi se nu. Driften är ganska snabb och det beror enbart på strömmen i ytvattnet som rör sig med 1,1 knop. Vinden är knappt märkbar, lite svagt från väst  1-3 m/s. Andreas provar sin vana trogen ett PaterNostertackel, bestående av en pilk med en stor orange upphängare ovanför. Tacklet är avsett för den stora torsken som ibland föredrar pilken istället för jiggar. Jag fiskar istället med två olika gummibeten på ett Surprisetackel, men inget ger något hugg. Fisken vill inte äta vad vi än bjuder den. Vi provar allt. Det finns snart inte ett bete i hela tackelboxen som vi inte haft nere hos fisken. Allt från pilkar av alla de slag till olika gummibeten av skiftande färg och storlekar har blötts. Inte ens agnen av olika sorter och storlekar vill fisken ta. Tillslut inser vi att det är lika bra att ge upp och byta vrak. 

                   RINGVRAKET

Nästa vrak vi tänker besöka är Ringvraket, som bara ligger 1,7 nm från risvraket. Trots att det ligger ganska nära kan det ha helt andra yttre förutsättningar om strömmarna träffar det annorlunda. Vår förhoppning är att fisken kanske har samlats där istället och kan vara lite mer nappvillig. Väl framme ser vi på ekolodet att det står fisk i en liten samling över vraket. Kanske kan det vara så att detta är fisk som vill äta. Under tiden vi gör några blekadrivor över Ringvraket anländer de första båtarna som deltar i PNC. Det är snabba båtar med stora motorer på 100 –200 hk som gör minst 20 knop. Båtar som kräver njurbälten till de fiskande, om det är det allra minsta ojämnt på havet. Dessa båtar från Mollösund kommer nu svärmvis mot oss. Vi fortsätter vårt fiske som vi planerat, men det är inte lätt att fiska många båtar på samma vrak. När det är som trängst är vi 6 båtar på samma vrak. För att vi ska kunna fiska någorlunda effektivt lägger jag ut en vakare, som kommer ganska bra i förhållande till vraket. Den ligger så bra att alla använder den till driftmärke. Vi startar alla att driva strax uppströms vakaren och kanar upp på vraket. När man passerat vraket och vakaren är det bara att ta upp och börja om. Så håller vi på en stund tills vakaren tas med utav den 1,8 knop starka ytströmmen. Det slutar med att jag får åka och hämta vakaren 1 kilometer nerströms vraket. Trots att jag har 3,5 kilo bly i botten stannar inte vakaren på sin plats utan driver upprepade gånger iväg med strömmen. Jag knyter i ytterligare ett kilo bly, nu försett med flera stora krokar som borde fastna i botten. Vid femte försöket ligger nu vakaren rätt och efter några drivor till lägger vi ankaret 170 meter uppströms vraket.  Nu ska vi se om det finns någon stor metfisk som vill nappa vid vraket.

                      KASTAR MED PILKEN Väl för ankar ser allt bra ut och vi ligger precis i kanten av vraket enligt ekolodet. Vi provar olika metoder. Andreas har tänkt att kasta med sin pilk runt vraket. Jag ska rigga om till mete och se om någon av vrakets långor vill nappa idag. Redan första kastet får Andreas hugg av en fin fisk som visar sig vara en torsk på 3 kilo. Torsken följs omgående av några till i samma storlek, innan det slutar nappa på pilktacklet. För att bredda sitt fiske riggar Andreas också om till mete. På styrbordssidan, där jag fiskar, ligger vi så nära att jag kan känna vraket med

sänket. Annars är det hårt packad lerbotten som omger vraket. Bara några minuter efter att mitt agn kommit ner till botten vid vraket, kommer första nappet. Det är ett distinkt hugg av den typen när man märker att fisken sliter och skakar i agnet gränslöst, och då är det nästan alltid långa som nappar. Så också denna gång, men tyvärr ingen stor. 3 kilo blir vikten på första metfisken. Under de följande timmarna hugger det flera långor men alla i samma storlek. Under tiden vi metar får vi inte bara långor, utan flera fina torskar kommer också och tar våra agn. Det är fiskar mellan 2 och 5 kilo. Under långa perioder nappar det inte alls på våra agn. Då tar vi istället fram våra lättare spön och kastar med långa jiggar som vi spinner in över vraket i lugnt tempo. Jiggarna är främst anpassade för vrakets frisimmande blekor och jigglängderna är därför 150 – 200 mm. Blekorna kan vi ibland se på ekolodet som enstaka lite större ekon några meter över vraket. Dessa blekor tar utan tvekan våra långsamt invevade långa gummimaskar med stor kraft. Varje hugg ger en trevlig stund bakom spöt, även om vikten på blekorna bara är 2,5 kilo.

De båtar som ligger och fiskar runt om oss på samma vrak får fisk i samma storlek som vi. Kommer de bara tillräckligt nära vraket blir det fisk på alla spön samtidigt. Flera gånger ser vi en av båtarna som har tre fiskande ombord, där alla tre står med böjda spön och fightas med fisk. Då är det trevligt att vara ute på havet när det är lugnt som idag och det nappar för alla. Tyvärr blir det lite för lugnt på fiskefronten under eftermiddagen. Fisket blir allt sämre och båtarna lämnar vraket en efter en.

Sent på eftermiddagen försvinner båtarna runt om oss, in mot land för invägning i PNC. Vi blir ensamma kvar, och det blir lugnt igen som det var på morgonen. Tyvärr har fisken slutat nappa helt.

            20 METERS BRANT

Vi tar upp vårt ankare och ger oss iväg till lubb-berget istället. Samtidigt har nu en vind på 6 m/s från nordväst börjar blåsa och det blir snabbt krabb sjö. Vinden gör att vi får ta till drivankaret för att kunna fiska effektivt på Lubberget. Lubberget har en grundaste topp på 82 meter, men faller raskt ner till 92 meter. Från 92 stupar det rätt ner till 112 meter och det är i den branten vi vill fiska. Vi gör flera drifter över branten men får ingen fisk. Då provar vi istället att ankra och kommer fint uppe på 92 meters vatten. Med ändrad ankarlineinfästning fram på båten kan vi nu styra oss in på grundare vatten mot toppen på 82 meter eller ut i branten ner till 112 meters djup. Trots att vi ligger så bra och har berg under oss hela tiden vill inte fisken nappa. Några små torskar på 3 –5 kg är det enda vi får upp, på flera timmars fiske. När kvällen är sen har vinden lugnat sig och havet är helt lugnt igen. Då ger vi upp fisket. Under tiden vi går in till närmsta naturhamn för övernattning passar vi på att laga middag. Det blir stekt torsk med Smögensås och ris. När jag lagt i ankaret och förtöjt i berget meddelar Andreas att middagen är serverad. Det är som att vara på restaurang. Efter den sena middagen är det bara en sak som gäller. Vi ska ju upp 04.00 igen.

Crangon Almanii

CRANGON ALMANII

Att ge akt på vad som bjuds i strömmarna under båten eller vad som finns nere på botten, kan vara skillnaden mellan tomt i fiskbacken eller drömfiske.

HAGENOMRÅDET

 Andra dagen

Surprise lämnar land 04,15. Vädret är bästa tänkbara med en svag vind från öster på 4-5 m/s. Det är landbrisen som kommer att försvinna så fort vi kommit en bit ut till havs. Solen har ännu inte kommit upp, men de tunna molnslöjorna på himlen skvallrar om att det kommer bli en bra dag vädermässigt ute till havs. Hur fisket kommer att bli får vi se. Frukosten på väg ut består av kokt ägg och en tallrik yoghurt, och till smörgåsarna blir det te eller kaffe, då står man sig en stund. 

Fisket igår var ju inget speciellt men förutsättningarna blir allt bättre ju längre tid det är lugnt väder. Vi har idag siktat in oss på Blekafiske över Ringvraket. När jag slår in positionen på Garminnavigatorn blir svaret att det är 10 nm kvar till vraket i 238 grader. Det är bara en timme i behaglig frukostfart i 10 knop. När det varit lugnt väder några dagar brukar blekorna samlas på något av vraken i Hagenområdet. Det gäller bara att hitta vilket vrak som de för dagen samlats på, samt vilken typ av föda som de äter.

När vi kommer fram till Ringvraket studerar vi ekolodet noga, men vi måste tyvärr inse att det inte finns några stora mängder av betesfisk idag heller. Stora mängder av betesfisk över vraket brukar annars innebära att stor fisk samlas i närheten av småfisken, vilket innebär att de stora fiskarna kan luras till hugg om vi presenterar våra beten tillräckligt attraktivt i fiskarnas jaktområde. Våra beten är ju trots allt lite lättare att fånga än en riktig betesfisk. Trots den barskrapade ekolodsbilden gör vi ändå några drivor efter bleka över vraket. Men det är tomt över vraket, och det är helt omöjligt att få någon fisk. Vi har inte ens ett napp.

Vi lägger ut vakaren vid sidan av vraket för att få en ännu exaktare navigering. Vakaren ligger idag helt stilla i ytan, utan att stripa något nämnvärt av stark ström. Det är stor skillnad mot igår då strömmen drog fram med 1,7 knop, och nästan drog under de båda vakarna. Ytströmmen idag är bara 0,3 knop och gör det mycket lättare att fiska i dag än igår.

Efter en stunds fiske upptäcker vi att det trots allt är något underligt med vakaren. Den ligger väldigt djupt ner i vattnet trots att det inte är någon stark ytström. Något får vakaren att dras ner i vattnet och det är inte ytströmmen. Alltså är det en annan ström längre ner i djupet.

                                 STRÖM

Jag ställer om ekolodet från att bara ha visat de 15 nedersta metrarna över botten, till att istället visa hela vattendjupet. Det är 74 meters djup, från ytan ner till botten intill vraket. Jag börjar med den vanliga uteffekten på ekolodet men det ger inte mer information. Ökar då sakta uteffekten på ekolodet för att kunna se om där är någon annan ström längre ner i vattenlagren.

När jag har väldigt mycket uteffekt på ekolodet ser jag att där finns en ström, nej, två olika strömmar i mellanvattnet. Det är säkerligen dessa strömmar som får vakaren att uppföra sig så konstigt. Naturligtvis har dessa strömmar nu chansen att göra fisket riktigt besvärligt för oss idag. Det översta klara vattnet rör sig mot norr i 0,3 knop och går från ytan ner till 14meters djup, där syns det en skiftning i vattnet. Under 14 meters djup blir det sedan mera skräp eller ekon av något slag. Dessa ekon fortsätter sedan ner till cirka 20 meter. Det ser ut att vara ett väldigt smalt område som ger den stora skillnaden i ekon, och det kan vara en ström. Nästa vattenlager under 20 meters djup är helt klart och ser ut att vara som de översta 14 metrarna, inga speciella ekon förrän nere på 55 meters djup. Där händer samma sak igen, ett smalt bälte med ekon syns tydligt på ekolodet. Det kan vara en smal ström från 55 meter ner till ca 60 meters djup som ger dessa ekon på ekolodet. Under 60 meters djup slutar dessa kraftiga ekon och djupare syns inget ovanligt, bara klart vatten ända ner till botten på 74 meters djup. En märklig ekolodsbild som sedan skulle följa oss från och till under hela dagen.

                  DJUPASTE STRÖMMEN

Jag har den stora ekolodsbilden framme, där jag ser allt vatten, (eller hela djupet ner till 77 meters djup) när jag kör båten söder om vraket. Om det finns några blekor här bör de stå i anslutning till vraket och i så fall på dess strömsatta sida. Trots att jag kör förbi vraket åtskilliga gånger tar det lång tid innan jag kör upp på rätt ställe där jag ser att det står fisk i mellanvattnet.  Fisken står mitt i den ström som är mellan 55 till 60 meters djup. Då är jag 70 meter från vraket med Surprise, och så långt söder om vraket trodde jag knappast jag skulle hitta någon fisk. Här finns en liten förändring i botten, så det är enkelt att hitta tillbaka till den plats som vi nu ska fiska över.

Eftersom vi inte lyckats så bra under morgonen med vårt fiske har vi nu olika tackel på våra spön. Detta för att hitta vilken tackeltyp fisken vill ha, samt vilken storlek av beten som kan vara aktuell.

Andreas provar med en pilk och några upphängare ovanför. Jag tar till mitt Surprisetackel med en två meter lång eftersläpstafs, och ett 150 mm långt gummibete. När ekolodet visar den lilla förändringen i botten, åker tacklen till botten. Jag vevar sakta upp betet från botten och kommer in i den undre strömmen från 60 upp till 55 meter och då kommer hugget. Det är en fisk som satsar allt för att komma undan och jag känner igen explosiviteten i den första rusningen hos en stor bleka. Rullen släpper ut lina med ett skrik och jag får sätta emot rejält för att få fisken dit jag vill. Ingen annan fisk har sådan fart och kan utveckla sådan kraft i sin första rusning, trots sin ringa vikt, som en bleka. Det är en ren fröjd att få en sådan fisk på kroken. Med de stumma flätlinorna som vi nu använder, känner man varje liten knyck och vändning fisken gör nere i vattnet. Och det blir många vändningar som en stor bleka hinner göra på sin 60 meters resa upp till båten. Vi fiskar med utrustningar i 6-kilos klassen, vilket är lagom för blekan i svenska vatten. Den anpassade utrustningen gör varje stor bleka till en våldsam fighter. De första rusningarna efter hugget är rent explosionsartade och blekan satsar allt i några försök att nå tillbaks till sin ståndplats. Klarar men de första rusningarna blir fisken lite lättare att drilla, men ytterligare rusningar kan komma när som helst under fighten. Upp till sidan på båten kommer en fin bleka som jag lyfter in direkt i tacklet. Detta för att inte skada den med en huggkrok, då den ska återutsättas efter vägning. En försiktig gissning säger att den väger över 3 kilo. Upp med fisken i vågen och mycket riktigt, min kontrollerade våg säger 3,3 kilo. Andreas tittar först på fisken och sedan på mig och gratulerar till en fin fisk.

– Sätt in vikten på kontot, men nu tar vi fler, säger han. En bleka på 3,0 kilo betraktas som en stor fisk och varje hekto över, är allt bättre. Storfiskregistreringsvikten för bleka är på 4,0 kilo, men så stora blir bara ett fåtal blekor i Sverige varje år.

Det konto Andreas pratar om är att om en bleka väger över 3,0 kilo, får man skriva in dess vikt i Surprisés loggbok, där jag har ett konto för blekor över 3 kilo. Där finns också ett konto för gråsejar över 3,0 kg och för torskar över 7,0 kilo, men dit har vi inte hunnit komma ännu idag.

                                 Crangon almanii

Nu följer ett blekafiske vars like inte skådats i Sverige på många år. Kommer vi bara rätt över den lilla fläck på botten, som jag har som riktmärke på ekolodet, får vi bleka var gång. Till en början får jag bleka i varje drift, medan Andreas nästan blir utan. Allt beror på att han har fel tackel. Pilktacklet som var avsett för vrakets torskar ger bara en enda bleka när Surprisetacklet ger 4 st. Vi brukar prova med olika tackel för att se om det gör någon skillnad och nu gör det verkligen det. Andreas vet att släptacklet tar fler blekor än paternostertacklet men han vill ändå prova om det inte ska gå att fiska bleka på paternostertacklet.

Tre drivor till, jag ska få fisk på paternostertacklet. Efter sju drivor har jag lika många blekor. Då har Andreas endast en. Nu har han garanterat tröttnat, och det är så uppenbart att det bara är att byta till ett Surprisetackel.

Det annars så fiskfångande paternostertacklet med en pilk i botten och några upphängare ovanför, skrämmer tydligen fisken. Det ser ju nästan ut som en julgran i jämförelse med ett ensamt bete, fiskat på en lång eftersläpstafs. Under ett fiske får vi normalt lika många blekor, om vi använder lika utrustning. Så när Andreas bara får en enda är det garanterat fel på tacklet.

Ett litet problem för Andreas är att hitta rätt färg på de långa beten han ska använda. Som tur är har jag flera hundra olika beten i båten, så det blir ett flitigt provande under en stund. När vi hittar rätt färg på de 125 till 175 mm långa maskarna nappar blekorna som galna. Men bara i det lilla vattenlager mellan 55 till 60 meters djup. Varken under eller över får vi några blekor.

RÄKNEVÄRKSRULLAR

Att ha en rulle med ett räkneverk nu, är klart överlägset en vanlig rulle utan. Räkneverket på Royobi rullen visar exakt rätt djup i meter och talar om när man är exakt på rätt djup där fisken finns. Det digitala räkneverket visar att fisken alltid tar på exakt samma djup. Trots att vi är tvungna att släppa våra beten genom allt vatten ner till 55 meters djup, tar där inga blekor på nervägen. Svaret på varför blekorna står just i den lilla strömmen på 55 meters djup kan vi inte lista ut. När blekorna kommer upp till ytan spottar de ibland ut något som ser ut som en liten räka. Detta gör oss nyfikna. Är det räkorna som får blekorna att samlas på just detta djup? Nästa bleka som kommer upp vänder vi på direkt över rensbordet, och skakar ut allt den har i munnen. Det blir en liten hög av små räkor, som fortfarande lever. De ser ut som vanliga räkor man äter, bara lite mindre, mellan 3 till 5 cm långa. Andreas som är utbildad marinbiolog konstaterar genast att det är en Crangon almanii. Min fråga kommer omgående.

– Vad är det ?

– En hornlös räka, till skillnad mot dom vi äter som har ett stort pannhorn.

Det har jag ju aldrig tänkt på när jag ätit räkor, att räkorna faktiskt har ett pannhorn. Andreas förklarade att denna räka Crangon Almanii är bottenlevande. Alltså skulle den inte finnas i mellanvattnet som de nu verkar göra. Mycket märkligt, tyckte vi. Nästan alla blekor har munnen full av Crangons Almanii. Nu har Andreas det inte lätt. Jag överöser honom med frågor om räkorna och dess levnadssätt, under tiden vi fiskar. Andreas förklarar att det finns två arter av släktet Crangon (sandräkor), en som lever enbart på sandbotten och en som även lever på lite mjukare bottnar.

Blekorna nappar 15 meter över lerbotten, och har munnarna fulla av räkor som bara lever enbart på botten. På tok för mycket fakta talar mot det vi ser.

                                 TRANSPARENT

Vad vi ser är att räkorna är som de flesta räkor i havet, ganska färglösa. Färgen är någonting i stil med ljus/brun – grå/svart på väg till transparent. Naturligtvis dyker Andreas ner i gummibeteslådorna för att hitta en mask som liknar denna räka. Han hittar en mask som har samma färg och som är 150 mm lång. Den sätter han på sitt eftersläpstackel. Svaret om blekorna gillar den färgen får vi omgående, med en snabb spöbugning när betet sakta vevas upp genom strömlagret där blekorna står. Den ljus/brun – grå/svarta masken får direkt  blekornas godkännande. Vi fiskar alla blekor i det lilla vattenlager som är mellan 55-60meters djup. Storleken på blekorna är däremot väldigt varierande. Har man små beten på som en liten grubber-jigg på 50 mm, får man bara små blekor under 2,5 kilo. Byter man till ett större bete som är mellan 125 –175 mm långt får man ideligen större blekor. Nästan alla blekor vi får väger mellan 2,5 och 4.3 kilo, med några få undantag. Under några av våra fighter med blekorna, går de segrande ur kampen. Då får vi veva upp tomt för att kolla så att betet är kvar på kroken och sitter som det ska.

Det händer då att vi har napp bara en liten bit under ytan, rejäla hugg som bara är på ett kort ögonblick. Av kraften att gissa tror vi att det är en stor bleka som följt med upp till ytan och hugger strax under båten. Dessa misslyckade ”nära-ytan-hugg” har vi flera gånger under vårt blekafiske. Vi bestämmer att när vi nästa gång tappar en bleka halvvägs upp till ytan, ska vi fortsätta veva sakta. Finns där då någon eftersläntarbleka kvar strax under ytan, ska vi ge den chansen att ta betet.

Under en sådan uppvevning, efter en förlorad bleka, blir ett sådant misslyckat ”nära-ytan-hugg” plötsligt fullkontakt med fisk. Hugget kommer på exakt samma djup som alla de andra nära-ytan-huggen, bara 15 meter under ytan. Med den stora skillnaden att nu sitter fisken fast på Andreas krok.

                    FULL BROMS PÅ RULLEN

Det som nu utspelar sig har jag svårt att beskriva, det måste upplevas. Fisken som nu tar betet vänder rakt ner mot botten. Den högg 15 meter under ytan och går med expressfart ner mot vraket. Vi vet inte vad det är som tagit betet, men är det en stor torsk eller långa, så kommer den att försöka nå tillbaka till vraket för att söka skydd. Når den vraket är fisken förlorad. Andreas som har en spakbromsad Shimano TLD-rulle har ställt in bromsen för blekafiske. Blekorna är i sig bra fighters men i jämförelse med detta snälltåg är blekorna diskreta och försiktiga. Andreas tar tag i bromsen och trycker ner den i botten, vilket ger en broms på 5 kilo. Fisken måste stoppas före vraket. Fisken stannar och Andreas andas ut. Han tror han vunnit kampen med att stoppa fisken, men oj vad han bedrog sig. Nu sätter fisken iväg ytterligare 30 meter i bra fart för att sedan stanna ett ögonblick igen. Andreas tittar på mig och undrar:

– Vad är det som sitter på kroken egentligen? Då tar fisken i för fullt igen och det är bara för Andreas att koncentrera sig på att hålla i spöt. Under några minuters tid tar fisken ytterligare 40 meter i små rusningar. Som längst är fisken 100 meter från oss. (Lika långt som en fotbollsplan.) Fisken mattas till slut och börjar under stort motstånd ge upp mot den starkare motståndaren uppe i båten.

Det tar ytterligare15 intensiva minuter att besegra fisken. Under den tiden fighten pågår har vi förstått att det inte är någon långa eller stor torsk . Vi har gissat vad det är som sitter på kroken och som gör sådant motstånd. Andreas säger efter lång kamp.  – Nu är det inte långt kvar tills fisken kommer upp till ytan. Då böjer jag mig över relingen och ser en stor fisk komma i vattnet långt nere under båten. I det blanka vattnet tror jag knappast mina ögon. Det är en stor gråsej och då menar jag en jättegråsej. Med gaffen redo väntar jag på att fisken ska komma upp till ytan. Jag hinner precis rulla undan heltäckningsmattorna på golvet, innan fisken bryter ytan och blir gaffad och inlyft i ett svep. Några kraftiga slag med klubban gör fisken lugnare. Vi tittar båda en lång stund på den fantastiska fisken. Den är stor, enormt stor och vacker. Jag sträcker ut handen till Andreas för att gratulera honom till den fina fångsten. När han tar min hand skakar hans hand, det är vad man kallar fiskefrossa.

Efter detta har vi en liten glädjedans i båten med skrålande sång. Vi är så glada att Andreas fått upp den stora fisken att vi är tvungna att jubla lite. Jag bryter den förtrollade stämningen  när jag frågar:

– Ska vi fotografera den så vi får bra bilder?

Efter många olika sätt att hålla fisken har jag fått de bilder som jag är nöjd med.

Vikten på denna fantastiska fisk blir iland senare fastställd till 11,6 kilo.

Det tar en stund innan vi kommer igång med fisket efter den spännande upplevelsen.

Nu har vi fått svaret på vår fråga.

• Vad det är för fisk som nappar 15 meter under båten med stor kraft?
• Gråsejar naturligtvis!

Jag börjar fiska intensivt på 15 till 20 meters djup i det vattenlager som syntes på ekolodet och som innehåller massor av ekon. Det är mellan 14 ner till 20 meter som det i så fall bör gå fler gråsejar. Efter bara fem minuters fiske i det ytliga strömlagret får jag ett hårt och tungt hugg. På den korta linan jag har ute under båten, cirka 15 meter, är det helt stumt och fiskens rusningar känns som om den hänger i spötoppen.

Jag förstår direkt att det är ännu en gråsej som tagit kroken, då ingen bleka under dagen tagit så långt upp i ytvattnet. Gråsejen kom på 15 meters djup och simmade iväg på samma djup fast tvärs aktern på båten. Så när hugget kom drogs linan med våldsam kraft direkt i sidled vilket blev ett riktigt överraskningsmoment. På bara någon sekund sögs spöt från att ha pekat rakt akterut till att med stor kraft peka tvärs båten. Tyvärr är min gråsej av betydligt beskedligare storlek än den Andreas tidigare fick, men den ger mig en riktigt trevlig stund bakom spöt. Upp till båten kommer en fin gråsej som vi lyfter in i båten försiktigt, för att efter vägning kunna returnera den igen.

ÖVER GRÄNSEN

Hängandes i vågen väger den 4,10 kilo, alltså över storfiskregistreringsvikten för gråsej som är på 4,0 kilo, samma som för bleka. När vi jämför den enorma 11,6 kilos fisken mot den lilla på bara 4,1 kilo ser den lilla ut som en agnfisk. Hade vi inte haft den stora 11 kilos jätten, hade vi sagt att den lilla på 4,1 kilo varit jättestor. Men inte nu, för det har Andreas ändrat på för lång tid framöver. Det ska han få sota för någon gång i framtiden. Frågan är bara hur? Efter några foton får gråsejen sin frihet tillbaka, och den simmar snabbt iväg från båten som om den bara varit uppe för en nypa frisk luft.

Blekafisket verkar för ett ögonblick vara ett fiske efter småfisk. Blekorna är inte ens över 4 kilo, vilket bara är en tredjedel av vad den stora gråsejen nyss vägde. Men när vi båda har var sin fin bleka på kroken i nästa driva har vi lika roligt igen. Vi uppskattar genast de snabba blekorna som sätter oss på så stora prov trots sin ringa vikt. Det är inte underligt att man kallar dem för linsprängare. Den som inte är med på noterna och skruvar åt slirbromsen lite för hårt på rullen, kommer i den första jätterusningen som blekan gör att bli av med sitt tackel. Att justera bromsen på rullen hinner man inte förrän linan brister. En bleka på 3 kilo räknas trots allt som en stor fisk, trots att storfiskregistreringsvikten ligger på 4,0 kilo. Det fina blekafisket på 55 meters djup fortsätter ännu en stund tills det tvärt slutar. Vi gör flera drifter i rad utan att få en enda bleka, vi har inte ens ett hugg. Trots att vi kör upp till samma ställe som fisken tidigare funnits på och vi ser fiskar nere i vattnet på ekolodet så blir vi helt utan. Otroligt! 

                              YTSTRÖM

När vi ser oss om får vi svaret. En ytström som forsar fram med våldsam fart, har kommit ifrån väster och är på väg in mot oss. Vi har hört ett svagt brus under någon timma men inte kunnat lokalisera var det kom ifrån, men nu ser vi anledningen. Strömmen kommer söder

ifrån och går förbi oss upp mot norr, det är alltså den Baltiska strömmen. En sådan ström skär som en liten flod mitt i havet, och den vandrar uppe på ytan som ett smalt band. Om man hade suttit uppe i ett flygplan ovanför oss just nu skulle man ha sett en smal ström dra fram på ytan som en ringlande orm mitt i havet. Det som är unikt med just den här dagens ström, är att den är extremt smal, bara 70 – 80 meter bred. Normalt brukar ju den Baltiska strömmen vara 1 -10 nm bred.

När strömmen var över hundra meter i sidan om oss, slutade fisken att nappa. Det berodde troligtvis på att våra beten av någon anledning flyttades från fisken och aldrig kom rätt. Strömmen kommer allt närmare och är snart mitt över vraket. Trots sin ringa bredd är strömmen bara 12 meter djup, men till vår stora nackdel är att den drar fram med 4,0 knop.

Vi får vackert hoppas att den drar undan igen så vi kan fortsätta vårt fiske. När vi ligger i absolut närhet av strömmens kant dånar det och fräser om vattnet. Man får höja rösten rejält för att kunna prata med varandra. Det är som att stå vid en forsande älv, och det är en väldigt ovanlig upplevelse.

Vakaren som vi lagt ut består av två 5-liters dunkar med 6 meter lina emellan. När strömmen drar in över vraket är den så stark att den drar under båda dunkarna. En stund tror vi att vi inte ska få se dem igen. Men efter att strömmen dragit in på ostsidan av vraket poppar den ena dunken upp och efter ytterligare en stund kom även den andra att synas i ytan. Vi provar att fiska under tiden strömmen drar förbi, men det är lönlöst. Inte en fisk vill hugga. När strömmen passerat vraket med några hundra meter in mot öster, tror vi att fisket ska starta igen. Då vänder strömmen tillbaka ut mot väster igen och måste nu passera vraket igen innan vi kan börja vårt fiske. Det är ingen ide att reta sig på strömmen för den är ju svår att ändra på. Det är bara att hålla sig utanför i det vatten som inte rör sig, för då ligger man nästan stilla. Strömmen har definitivt inte bråttom att dra vidare och det enda vi kan göra är att vänta. Så vi passar på att steka lite middag, när fisket ändå är förstört för en stund.

                BESVÄRLIGT ATT META

När väl strömmen dragit iväg, lägger vi ankar över vraket för att få känna på vrakets långor en stund. Vattnet är fortfarande lite oroligt och det är svårt att komma riktigt rätt över vraket. Vi kommer ganska bra och med ankarlinans hjälp kan vi styra oss exakt rätt över vraket. Långafisket går trögt till en början, troligtvis beroende på den envetna strömmen. Under några timmars mete vid botten får vi 6 långor och 5 torskar, alla i vikt mellan 3 och 6 kilo. Tyvärr gör den undre strömmen nere vid botten, att våra tackel sakta dras med och fastnar i vraket. Enda chansen att kunna fortsätta fiska, är att upprepade gånger dra av linan, som går av i knuten nere vid botten. Vi tröttnar på att få ständiga bottennapp i vraket och tar upp ankaret.

                                           FLER BLEKOR

Tillbaks till blekafisket, som nu har fått några timmars vila. Pausvilan verkar ha gjort blekorna gott, för de nappar lika bra som tidigare. Precis som tidigare står alla blekor i samma vattenlager, mellan 55 – 60 meter under båten, eller ca 15 meter över botten. Det blir ytterligare en timmes trevligt blekafiske, när vi väl kommer på vilken färg som gäller på de långa maskarna. De tidigare så framgångsrika transparenta Crangonsmaskarna fungerar men är inte längre lika dominerande. Samma sak gäller för de långa blå/grå maskarna som var bra på förmiddagen. Nu gäller de färger som blekorna brukar tycka om när solen står rakt upp på himlen och en lugn vattenyta släpper in allt ljus den förmår. Det är ljusgula eller ljusgröna långa maskar som ger fortsatt bra blekafiske. Blekor på minst 3 kilo hugger regelbundet i nästan var drift, och ger oss kanonfiske. Åter igen har vi fantastiska utdrag då de fina blekorna på nästan 4 kilo hugger vid botten.  Så plötsligt mitt i en drift är det slut. Då upptäcker vi att den j…. strömmen återvänder mot vraket från att ha varit borta under en timma. Nu när strömmen kommer för tredje gången mot oss, ger vi upp vrakfisket för dagen. Vi går in mot land för att avsluta dagens fiske lite grundare på tegelväggens 42 meter.

På vägen in summerar vi vårt vrakblekafiske. Det har blivit totalt 26 blekor över 3,0 kilo. Av dessa är 11 stycken över 3,5 kilo, och de största väger över 4 kilo. Hur många som vägde mellan 2,5 och 3,0 kilo vet vi inte, men en försiktig gissning är att det var runt 40 stycken. 

Dagens stora händelse är ändå den stora gråsej som Andreas tog på 11,6 kilo. Resultatet är inte illa för att bara vara andra dagen på fiskeveckan. Hur ska det sluta om det fortsätter så här? 

När solen är på väg att gå ner och sprider sitt fantastiska kvällssken kommer vi in till hamnen.  Ljuset är bra att ta kort i och det ska vi inte missa så jag ber Andreas att ställa sig uppe på fören på Surprise med gråsejen i händerna. Det står en del folk som ser när vi fotograferar fisken och alla står med något beundrande i blicken när de ser den fantastiskt stora fisken. Många frågar vad det är för sorts fisk och hur stor den är och om det är en rekordfisk. Andreas säger då lugnt:

– För mig var det en rekordfisk! Men för att slå svenska rekordet krävs det att vi tar en ny på över 13,9 kilo.

Lugnet lägger sig till slut i hamnen. Då ringer telefonen och en ivrig röst undrar om det är sant att vi fått en jättegråsej. Det är bara att säga som det är, att den vägde 11,6 kilo, och är en enormt vacker fisk. Jag frågar hur de kan veta att vi fått en sådan fisk. Samtidigt drar jag mig till minnes att det var en båt som deltog i PNC som kom upp till oss och undrade hur fisket gick. Den kom under slutfasen av blekafisket på Ringvraket. Andreas lyfte då upp sejen och visade den, och det var säkert så det förts vidare. Och så var det. Med den fisken hade vi vunnit massor av priser om vi varit med i tävlingen fick vi veta. Kvällen börjar bli sen och efter vägning av fisken och lite mat kryper vi till kojs. I morgon väntar nya utmaningar.

RINGVRAKET        57 55 22 – 11 09 78

Ringvraket ligger ute på Haganäset, på andra sidan djupa rännan. Runt Ringvraket är det 72 meter och det går upp i sydändan med 8 meter från botten. Där är lätt att fastna när man driver från söder mot norr.

Det som kännetecknar Ringvraket är den stora ringen runt vraket med renspolad lera. Där i ringen tar alltid långorna, som kan vara väldigt många vissa dagar. En dagsfångst på 15 långor är fullt möjlig året runt. Blekafisket kan vara enastående vissa dagar med inslag av fin gråsej då och då. Torskfisket är periodvis helt fantastiskt med stora torskar på nord sidan av vraket. Många torskar som passerat 10 kilosgränsen har tagits där.

Ringvraket samlar ofta stora mängder betesfisk strax över vraket, betesfisk som då syns som en tät massa på ekolodet. Det brukar då finnas större fisk i närheten som jagar in i stimmen av betesfisk. Ankring runt vraket fungerar bra, om man använder ett Danforth eller Bruceankare som tar bäst i den halvhårda leran runt vraket.

.