Då jag Bo Hall, själv inte är med ombord får jag lite info om hela händelsen i forskningsprojektet för att fånga stora blåfenade tonfiskar i Svenska , Norska och Danska vatten. Allt i forskningens tjänst, för att förstå hur tonfiskarna rör sig. De vandrar ända över till Amerika och ner till Medelhavet. Jag kommer att skriva lite generellt då inget exakt får skrivas under tiden forskningsprojektet pågår. Viagra-båten med Lars och Magnus deltar i det Danska delen DTU och fiska ut från Skagen i Danmarks norra ända. En karta för att visa var fisket sker.
Fisket sker till en början i väster och norr om Skagen men flyttas senare i höst ner till Öresund. Nere i Öresund har det redan siktats en mängd stora tonfiskar så de är redan på plats.
Före fisket startar tankar man upp båten i Mollösund och tar sedan den lilla trippen på 31 nm över till Skagen i finväder och 4 m/s. Med två nya Yamaha 250 hk motorer bak på akterspegeln går den som en dröm i vattnet. Att svepa iväg i närmare 30 knop går som en dans och med gruppen Queen i högtalarna njuter de för fullt. I morgon väntar Riggning av båten med alla fiskegrejorna.
Godstågen väntar därute i form av Blåfenad Tonfisk med vikter upp till 700.
Lars och Magnus i full fart mot Skagen.
Så här ser det ut ute på havet med stora blåfenade tonfiskar som hoppar och jagar mat, så det är rejält spännande som väntar.
Lördagen som var forskningsprojektets och fiskets första dag och det gav 3 Tonfiskar för Danmark och 1 för Sverige.
För Lars och Magnus som kom nu är det dags att packa upp alla spön o rullar och rigga dessa. Viagrabåten använder Accurate 80 och 130 punds utrustning med ca 7-850 m flätlina hollowcore i botten. Flätlinan ansluts till 100 m 200 punds nylon som träs i huvudlinan ca 3 m. En väl beprövad tackling och utrustning som fungerat i många år.
Därefter är det Seaguard Fluoro carbon 200lbs ca 7 m spm , crimpar med Talurits crimo tång en BKK krok med swivel
När riggningen nu blir klar är Viagra redo för sin första blåfenade Tonfisk denna säsong😊 Har man inte rätt utrustning är det garanti på att man förlorar de stora fiskarna. Tången hjälper till att klämma exakt det som behövs för en bra koppling.
De nya Raymarine skärmarna är stora och exakta i navigationen, de kommer att vara till stor nytta under fisket. Efter en tung fight med en tonfisk där man har fått köra undan båten gång på gång för att få rätt vinkel på linan till fisken. Kan man se på plottern hur båten gjort runda ringar gång på gång som att dansa gammaldans.
Lars och Magnus kör hela fisket från Viagrabåten.
Här på bilden är det Lars som iklädd stand-upp utrustning matchar en tuff motståndare i form av en blåfenad tonfisk på nästan 300 kg. Vad man än säger så är det ingen kul grej, det är bara en elak plåga efter den första glädjefnatten när det hugger. Att stå i en timma eller två eller kanske tre och matcha en tonfisk är inte kul bara hårt arbete. Men man glömmer fort efteråt hur tufft och jobbigt det var, och minns istället de roliga stunderna när man till slut såg fisken strax under ytan.
Jag frågade Lars Furberg hur det är att vara med i tonfiskprojektet. Han beskriver det lite så här.
Tuna Marathon med VIAGRA
Få äran år efter år att vara med i DTU Aquas märkningsprojekt gör en väldigt stolt .
Men att sedan få fisk är något helt annat.
Viagra har under åren haft turen att fånga några Blåfenade Tonfiskar för märkningsbåten
att sätta satelitsändare på. Samtidigt ska det mätas och tas DNA prover, så varje individ är unik och kan följas i haven. Det är just detta som är hela projektet att efter märkning med en sändare kunna följa var fisken simmar i haven. Att man skriver haven är för att det är samma fiskar som kan träffs på i Medelhavet och som även kan ses utanför Kanada och USAs östkust. De kan alltså vandra långa sträckor om de vill. En intressant sak med tonfisken är att den saknar simblåsa så den simmar ständigt och minimum farten den simmar med är 3 knop. Vilket innebär att den på ett dygn simmar ett avstånd som är mellan Göteborg och Danska Skagen. Den ska ju äta och i sin jakt på mat som kan bestå av maktrill eller horngäddor gäller det att inte göra åt för mycket energi utan istället fylla på med energi så de växer och blir stora. Att vara stor och snabb är allt i livet för en tonfisk, då lever den längst.
Hur fort växer en blåfenad tonfisk.
Vid 1 år väger tonfisken 5 kg och mäter 64 cm, vid 3 år 16 kg resp 98 cm, vid 5 år 45 kg resp 135 cm, vid 7 år 87 kg resp 167 cm, vid 9 år 145 kg resp 196 cm, vid 11 år 195 kg resp 220 cm, vid 13 år 255 kg resp 239 cm och vid 14 år 278 kg. Livslängd: 35 år. Vikter och längd kan naturligtvis variera lite. Så en tonfisk kan vara mindre än 10 år och väga 250 kg om den varit flitig att äta sina 20-60 kg makrill var dag. Snacka om att vara snabb i växten och hungrig jämt.
Vill du veta var de fångade och märkta tonfiskarna har simmat i haven finns den informationen redan att söka på nätet. För att få upp dem till ytan och kunna märka dem krävs att man tar dem en och en så de inte blir skadade. Därav fisket med spö istället för nät. Man gjorde försök att fånga tonfiskarna i snörpvad men då blev de så stressade och skadade när de slogs mot varandra att de till slut dog allihop. Så det var inte ett alternativ. Då återstår bara att ta dem på enkel lina dvs spö och rulle. Nu har projektet med att fånga dem på klassiskt Big Game vis visat sig vara så framgångsrikt att det bara fortsätter år efter år. Den danska prinsen från kungahuset har intresserat sig för tonfiskprejektet och är med när det fiskas tonfisk. Vilket innebär att han vill att det ska fortsätta länge än. Svenska kungen är också med ute och matchar tonfisk trotts sin ålder är det en grymt tuff (gubbe) Kung vi har.
Lars berättar lite till.
Jag personligen fick min livs fisk för 4 år sedan med en längd på 262 cm och fick fighta den helt själv. Att göra det helt själv är lite av en tudelad grej. Dels vill du ju göra ett bra resultat men för forskningens skull spelar det mindre roll vem som håller i rullhandtaget. Det var en jobbig fisk och jag var oerhört glad när den fighten var över. Efter det har jag alltid haft turen att ha folk i båten som också ville göra samma sak så jag har sluppit att matcha fler.
VI är ju alltid 3 eller 4 man i båten som hjälps åt när fisken ska matchas och sedan lämnas över till märkningsbåten.
Nu 2023 låg vi i Öresund och det nappade överallt, dag ut och dag in Danskarna är duktiga fiskare och det var många Hook Up vilket var glädjande för dom men noll hugg på Viagra.
Vi lyssnade på radion hur märknings båten märkte fisk efter fisk och hur man gratulerades på sjön samt hur stora dom var. Ett år var våran störst med 284 cm men det har passerat med lite till nu. Vilket är jätteroligt att de Blåfenade tonfiskarna blir bara större och större. Det kan bero på att det kommersiella fisket strypts åt lite så att de kan klara sig längre utan att bli sashimi i japan. Nu blir de bara större och större för var år när de återvänder till oss här i skagerack och kattegatt.
En av de sista dagarna som prjektet pågick fick två ur vår besättning besked att de var tvungna att återvända hem. Vilket innebar att vi bara var två man kvar ombord på Viagra. Lars och Magnus Eliasson ( RAM-mount ) låg där själva i båten utanför Höganäs. För i år fick man även fiska i Svensk Zon så vi låg och kollade båtar runt omkring på AIS och den dagen var vi säkert en 60 tal Danska båtar ute. Tyvärr så ville inte tonfiskarna hugga våra makrillar de bara simmade förbi utan att attackera. Man ser fiskarna i ytan men de vill iinte äta , så jobbigt.
Satt i stolen och kollade Axiom Navigatorn och ekolodet och fick några gånger se tonfiskar passera under oss men ingen visade minsta intresse för våran sill som simmade omkring därute med en BKK krok fastsatt med ett gummiband. Det är helt otroligt att de bara kan nonchalera våran fina sill helt och hållet.
Mina spön med Accurate rullar bara väntar på att få skrika att de har napp men inget händer. Säga vad man vill men när det inte nappar är det rätt händelselöst att fiska tonfisk , det är ett evigt väntande och mycket kolla i telefonen.
Just den här dagen har jag rätt kul då jag terroriserar våra hundar hemma. I telefonen kan jag koppla upp mig till kameran i dörrklockan och ropa på hundarna. Då ser jag hur de springer runt och letar efter mig utan att hitta mig förstås. Det skrattade vi rätt gott åt när vi sitter med en fika i båten.
Vi pratar om att det fina vädret ger stora möjligheter att lätt och snabbt märka fångad fisk. Då utan förvarning skriker det till i en rulle, en halv meter bakom ryggen på mig. Ett illvrål som Jag absolut inte var bered på. Nu så här efteråt kan jag säga att, då var det väldigt nära att jag fått byta byxor. Tonfiskhugg, Fan vad roligt. Nu gäller det att göra allt rätt när linan bara rusar ut och knarren slår så den hade väckt döda. Jag tittar på Magnus som säger att han kör båten idag. Vilket innebär att det bara är jag kvar att matcha fisken. Men vänta lite nu, det var ju just detta jag inte skulle göra en gång till. Men linan rusar ut och jag får spänna på mig min OTR stand up sele och göra mig redo att fighta fisk igen.
Att få spänna sina vilande muskler mot en av havens giganter kommer att kosta. När jag tar spöt och känner den enorma tyngden av fisken inser jag att nu blir det ingen lek. Redan efter en kvart in i matchen känner jag av min höft som ska bytas om ett par månader. Den gör ont och talar bara om hur risig den är och att den behöver bytas. Men är huvudet dumt får kroppen lida som det heter och nu står jag här med en gigantisk tonfisk på kroken utan hjälp av någon annan.
Minuterna går med fullt ställ på spöt dom blir till en kvart och sedan till en halv timma. Tiden bara fortsätter förbi en hel timma med en som det verkar outtröttlig tonfisk i ändan av linan. Det är ingen chans till vila även om jag försöker och jag ser linan gå ut och in på rullen allt efter som jag matchar fisken. Svetten rinner i pannan och jag gör allt för att få lite vila under fighten. Det går naturligtvis dåligt, då fisken inte tar ledigt utan simmar oförtrutet på i vattnet. Då det bara är 25 meter djupt har fisken ingen annan väg att gå än bort från båten, för neråt kan den ju inte försvinna som de gör om det är djupare som ute i Skagerack.
Under den senaste halvtimman har jag nervöst sett mina linskarvar som jag gjort mellan de olika linorna , komma in och ut på rullen gång på gång. Ytterst på leadern sitter min 200 LBS lina och den har nu varit inne vid båten 6 gånger. När den kommer in för 7e gången är fisken så trött att Magnus kan hjälpa till att ta tag i Fluorocarbonen och dra in den gigantiska tonfisken till båten. Nu ska vi bara få in en stor gaff försiktigt i genom munnen ner i underkäken, då är fisken säkrad. Det går bra , fisken ligger vid sidan av båten i säkerhet.
Nu kan vi anropa Tagger One som är märknings båten. ”Vi har Tun I SNOR (Lina )” och de svarar att vi får komma bort och överlämna fisken. Vilken känsla att åter igen få bidra till märkningsprojektet. Vi är överlyckliga ombord på Viagra detta är det bästa på hela grejen. Efter bara 5 minuters arbete på märkningsbåten har dom satt på en sändare, tagit DNA och mätt tonfisken. Allt går fort och smidigt på den båten ett väloljat maskineri. Då är det dags att ropa längden på fisken till oss, och efter det får våran fisk simma vidare i havet. När fisken backas ner i vattnet igen ler vi mot varandra, vi gjorde det igen.
Nu äntligen får jag påfyllning med dricka och något att äta som jag inte fått under fighten. Jag har fått slita rejält för att få in den här 265 cm långa och nästan 300 kilo tunga fisken till båten. Så lite kung är jag nog i alla fall.
Vi på Viagra är väldigt Stolta att i år kunna bidra med lite hjälp till forskningen runt om varför tonfisken är tillbaka . Att vi samtidigt kan utöva våran hobby för att fånga dem är ju en bonus som är svår att prata bort. Vi är bara glada och lyckliga för allt fiske vi får göra.
För att komma tillbaka till vad som Forskarna ropade efter oss när fisken simmade vidare
var 265 cm och nytt pb för mig.
Ett stort tack igen till DTU Aqua med Kim samt Kim-Bernie och alla på Tagger One att vi
på Viagra kan delta!
See You next Year
Hur länge behöver då märkningen pågå innan SLU får de svar de behöver kring tonfisken?
– Det är en komplicerad fråga utan ett rakt svar. Kunskap är inget man blir helt klar med vid en given punkt. Vi utvecklar hela tiden vår kunskap och kommer kunna ställa nya frågor om de här märkvärdiga djuren allteftersom vi lär oss mer. Vi har skrapat på ytan och börjat gräva oss djupare. För 4 år sedan fanns ingen eller väldigt lite kunskap om de tonfiskar som besöker Skagerrak. Nu vet vi lite mer, säger Andreas Sundelöf, forskare vid SLU.
SLU märker de fiskar de kan med så kallade Pop-up Satellite tags (PSAT, eller populärt Satellitmärken). De loggar omvärldsinformation från fiskryggen och efter 12 månader släpper märket från fisken, flyter till ytan och rapporterar sina data via satellit, därav namnet.
– Då kan vi räkna fram hur fisken har simmat och vad den haft för sig under året vilket lär oss om dess ekologi och beteende. De märkena är dyra och vi har inte råd att sätta så många sådana märken som vi skulle vilja tyvärr. Många av fiskarna har istället akustiska märken, billigare och med längre livslängd och batteritid, men som måste uppfattas av akustiska loggrar i havet för att ge rapporter. De kan besvara mer långsiktiga frågor om hur fisk från Medelhavet eller Mexikanska golfen utnyttjar Atlanten som födosöksplats, förklarar Andreas.
Fiskarna gör många olika saker, och använder sig av stora delar av Atlanten under ett år. För att kunna få information om hur stor andel av fiskar som gör det ena eller andra valet behöver SLU information från många fiskar, och över flera år. Ska de dessutom kunna uttala oss om förändringar över tid, till exempel som respons på hur bestånd av födofisk utvecklar sig, då måste de behålla kunskapstörsten över lång tid, enligt Andreas.
Mycket mer finns att berätta om detta men det kommer i framtiden. mvh Bo
