Enormt envetna abborrar och en gösförbannelse till Stig. -

kommentar efter den här resan.

Vi tog en dag och låg över ute på sjön för att kunna fiska sent på natten och sedan upp tidigt på morgonen och utmana dem igen. Någon gång ska de ju äta.

På middagen sjösätter vi båten och lastar i de saker som vi ska använda under två dagar. Lite extra mat som middag i kväll och frukost i morgon är ju bra att ha med.

Flera fina abborrar jagar runt i stimmen och skrämmer betesfisken.

Mycket mört

Vi styr först båten in i Viskan för att meta upp lite mört, de ska senare användas för att locka de stora abborrarna att äta. . Mörtmetet går bra och vi får snabbt ett 20 tal lagom stora en liten paus och så kommer det några till , då är vi klara. Sätter i nytt vatten i spannen och syrepumpen på fulla spett.

Ute på sjön blåser det småspik så vi får välja område med omsorg. Utanför en udde tar vinden inte i lika mycket och där går att ligga någorlunda stilla. Att ha en elmotor i fören att ankra med är kanon bra, nackdelen med en HT båt som jag har är att vinden får tag i ruffen och då åker man iväg när en vindkörare på 10-12 m/s plötsligt kommer. VI far iväg 5 meter från utgångspunkten när de värsta vindstötarna kommer och de är blixtsnabba , kalla och vassa. Trotts sol och klar himmel är det iskallt i vinden.

Skillnaden hur de stora intagsrören till vattenverket presenteras på de olika ekoloden är här väldigt tydlig. Vanligt ekolod ger en helt homogen gul bild som en klump medans Downscan ger en närmast perfekt återgivning av det på botten. Sidescan är även den grymt tydlig.

Tonårsgäng

Att försöka ligga helt still och följa fisken på botten med ekoloden är grymt svårt nästan omöjligt i den starka vinden. Vi ser en del stora abborrar och kastar med alla typer av beten från chadjiggar till Ned och wobbler men inget fungerar. Vi byter plats några gånger för att få en annan infallsvinkel till abborrarna men det hjälper inte. Vad vi än gör så vägrar de äta. När vi metar med en levande mört kommer 3 – 4 stora abborrar fram som en raket och man tror det ska bli huggsexa direkt , men inget händer. De stannar några decimeter från mörten och skrämmer den. Mörten blir naturligtvis livrädd och simmar iväg så fort den kan för att undkomma slakten. Den simmar så flötet på ytan ligger helt uppe på vattenytan. Så efter en minut eller mer så orkar inte mörten simma och fly och lyfta sänket i sin flykt mera och då reser sig flötet igen och mörten är tillbaks rakt framför de stora abborrarna som bara tittar på den. Jag gissar att de bara vill jävlas med både mig och mörten. De uppför sig som ett terroriserande tonårsgäng.

Mörten livlös

När vi försöker sätta lite fart på mörten igen är den helt sönderstressad och är nästan livlös. Bara att byta till en frisk mört som kan locka dem att hugga. Ny mört och samma visa igen för nu är ju mörten pigg och rolig att stressa så den simmar som en karusell i vattnet. Snacka om tonårsgäng som bara saboterar. När äter dessa tonåringar så vi kan få dem att ta mörten? Stig som metar gör åt 4 mörtar på exakt samma sätt, och är minst sagt trötta på de terroriserande abborrarna. Jag lyckas under några underliga ögonblick kroka några av de mindre abborrarna på min röda jigg nere på botten. Det är abborrar på 750 gram men som i detta sällskapet är rena miniatyrer mot de stora som inte vill ta.

En miniabborre på 750 gr tog jiggen , hur lurar jag de större?

När väl en 750 grams abborre tar är ju drömmen att en av de riktigt stora ska bli upphetsad och hugga i nästa kast men så blir det absolut inte . De är lika tröga hela tiden. Vi ser dem jaga den tuffa mörten som kommer ner mellan alla randiga gladiatorer. Men det är samma visa , bara titta inte smaka.

En röd jigg var intressant ett kort ögonblick.

Se hur mörten försöker simma uppåt och fly.

Dags att ta sig an förbannelsen men det vet inte Stig om ännu.

När klockan blivit över 21 tycker vi att det är dags att ta en lite fika innan vi ska ut och se om det är några gösar som vill hugga istället. Stig sätter ifrån sig spöt och låter mörten som är väldigt trött få simma runt som den vill intill båten. De stora abborrarna har sedan länge förlorat intresset när mörten blev trött och slutade fly undan. VI tar en bra fika och plötsligt undrar Stig var flötet är , det är bort det är alltså napp. Han greppar spöt och vevar in löslinan och då ser jag hur det blir direktkontakt och spöt böjer sig rejält. I samma ögonblick säger Stig ,,äntligen . DÅ släpper kroken från fisken och spöt rätar sig. De orden som då slinker ur hans mun är inte lämpliga att skriva nu. Ett litet ”Fan” får räcka. Mörten som kommer upp är helt sargad längs sidan och är inte i stånd att simma det minsta. Kort och gott säger Stig att nu ger jag upp abborrfisket. Så blir det och vi styr istället båten några meter ut på öppen sjö i det fallande mörkret, för att leta gösar.

Nu ska vi se vad gösarna vill ha?

Efter en liten stund ser jag första gösen på ekolodet och säger till Stig att greppa spöt och kasta på den fisken. Det har blivit rejält mörkt och det blåser runt 7 m/s så det är grymt svårt att få båten stilla så man har kolla var fisken är. Men han gör ett bra kast och hamnar ganska nära men inte bra nog. Nytt kast och en mer perfekt träff, gösen ser betet och vänder upp mot det, och tar så det blir bom stopp i rullen. Nu skriker Stig, den här är bra, i samma ögonblick rätar sig spöt och fisken är borta. Men , vad hände , jag hade ju bom stopp i linan och direktkontakt med fisken. Då brukar de ju sitta som berget. Men inte nu. (Här börjar förbannelsen.)

” Ja det här går ju lika bra som abborrfisket säger jag”. Det var riktigt dumt sagt , och det skulle vi få reda på under natten. Vi fortsätter att leta efter gösar och alla vi ser är garanterat fiskar på 4 – 7 kilo. Och det är många men långt från alla vill ta, de flesta är som abborrarna var inne vid land, de bara simmar efter och tittar på jiggen. Så är det plötsligt en som hugger stenhårt och nu är den i alla fall fast riktigt. Det är en bra gös och när den kommer upp i ytan några meter från båten ser vi att det är nog en 85cm. Just när den ska in i håven lossnar kroken och jiggen kommer som en projektil i luften. Samtidigt som gösen tackar för sig med en sista vink med stjärtfenan. Stig står helt stilla utan att säga ett ljud innan några av de där orden kommer som jag inte ska skriva.

Att bädda ut i båten går men är lite trångt.

Bom stopp

När vi starta fisket igen har vi först en gös som inte vill ta den bara simmar efter jiggen. Efter det kommer det en mindre fisk och tar jjggen i full fart och Stig säger, nu då. Ja fisken kommer in i håven och det är en gädda. Inte mycket rätt hittills. Nästa fiska jag hittar är en stor gös och den tar som en bomb på jiggen. Bom stopp , och sedan släpper även den. Nu är Stig helt förstörd fjärde gösen som släpper i rad. Nu är det din tur att fiska säger han till mig, men jag säger fortsätt nu det måste bli en gös till slut. Jag kör runt i mörkret och ser snart en ny stor gös den ska vi kasta på. Under fisket har Stig bytt mellan olika jiggar men utan att få någon fisk att fastna. Nu har ha bytt igen och så fort jiggen når ytan börjar han veva då fisken bara är 1,5 meter under ytan. Den vänder om och tar jiggen stenhårt. Några sekunder senare är den borta och vi undrar hur fan gick det till.. Sedan händer det som absolut inte kan hända . Jag hittar flera stora gösar och Stig fiskar på dem och har ytterligare 4 stora fiskar på som tar stenhårt. Men får inte upp en enda av dem. Nu är Stig helt förtvivlad och har inte längre några ord att säga om de omöjliga gösarna. Du har råkat ut för en gösförbannelse inget annat. Du måste gjort något ont mot någon som gett dig en gösförbannelseär vad du än säger. Men det är ju minst 8-9 stycken som hoppat av som ryska idrottare på 80 talet. Du får fiska tills du bryter förbannelsen. Då är klockan strax efter 01,30. och vi ger upp för att köra in till land och få sova ett par timmar.

VI vaknar kvart över 3 och det är nästan mörkt ännu. Vi tycker att det är dags att fiska igen. Det var en tydlig lögn , vi är båda skit trötta och hade helst velat ligga kvar några timmar till. Men lite morgon te och kaffe samt yoghurt till frukost gör att vi får upp ambitionen igen, ja i alla fall jag. Stig han är fortfarande helt förtvivlad på alla gösar som lurade honom i natt.

Dags att starta elmotorn så vi kan ge oss av en liten bit ut till de stora abborrarna som ju måste äta nu på tidiga morgonen. En liten stund senare är vi på väg med pigga mörtar och jiggar som borde fungera. Nu är det spännande ska abborrarna som lurat oss så mycket äntligen vara i stöten och äta det vi bjuder dem. Kommer våra mörtar äntligen att bli mat och inte bara jagade. När vi kommer fram till en stor risvase stannar vi båten och ankrar.

Här syns tydligt hur stora fiskar kommer efter botten.

Första pigga mörten kommer ut i vattnet och vi ser efter bara några minuter hur 4 stora abborrar kommer fram i hög fart mot mörten. Nu smäller det! Stig är på helspänn. Men inget händer , de gör lika dant som i går. Ställer sig intill och stressar mörten att simma ihjäl sig. Men vad F-n utbrister Stig, inte lika dant igen. På en liten röd jigg lyckas jag få ytterligare en halvstor abborre. Men mörtarna blir oätna. Efter 2 timmars abborrfiske ger vi upp och avslutar med svansen mellan benen. De har lurat oss ytterligare en gång.

Gösförbannelsen måste gå att bryta.

Ut mot öppet vatten igen för att se om gösarna vill ta ordentligt idag. Efter bara några minuter ser jag ett bra eko och stig gör ett kast. Det är en stor gös som sakta vänder upp och tar jiggen så den sjunger i linan. Där satt den ,utbrister Stig , då lossnar kroken och fisken är borta. Nej inte idag igen, nu ger jag upp!! Nej fortsätt lite till, någon gång ska det ju vända, uppmanar jag. Jag gör väl ett försök till då! Några minuter senare ser jag ett mindre eko som står högt i vattnet, kasta på den får vi se.. I samma ögonblick som jiggen tar ytan blir det hugg och vi förstår att det inte är en gös utan en gädda som tagit.

Det är ju ett gott tecken att någonting vill fastna idag säger Stig. Några minuter går och nu borde det väl släppa så fiskarna tar riktigt. Jag kör runt och ser ett stort eko som blir första målet att kasta på efter gäddspektaklet. Jiggen faller snyggt mot gösen som stannar upp och simmar mot jiggen och så attackerar den med en smäll. Nu sitter den där i alla fall för nu känner jag tyngden i spöt. Ja den sitter i 10 sekunder sedan är även den borta och en förtvivlad Stig står och vill slå huvudet i väggen. Vad ska jag göra det är ju omöjligt att få dem att stanna. Det är den tionde gösen som huggit jiggen men ändå lurat honom. Lugn uppmanar jag , snart vänder det. Det är inte så många gösar ute i sjön nu som i natt. Jag får köra runt en stund för att hitta flera att fiska på. Ett ganska bra eko visar sig på 7 meters djup. Ta den uppmanar jag Stig som gör ett perfekt kast och jiggen kommer ner en meter bortom gösen. Lite vevstop och några pausar med jiggen, och så tar gösen med en smäll. Stig är helt tyst han säger inte ett ord när spöt böjer sig i krum båge. När gösen närmar sig håven hör jag hur han mumlar lite, ”stanna tills du är i håven nu” och så blir det. Äntligen efter minst 10 stenhårda hugg och alla missade gösar är det äntligen en som följer med in i håven.

Nöjdare och mer tillfredsställd hår inte att bli!

Det är inte den största gösen han fått men den mest efterlängtade kan jag lova. Nu utbrister Stig , Äntligen kom det en som tog riktigt, med hela betet i munnen. Jag har höll på i natt och nu på morgonen och trodde jag skulle på hjärtinfarkt av alla missade gösar. De va gott att den kom till slut. Några minuter senare tar nästa gös hårt igen och nummer två ligger i håven. Bra gjort gamle man. Nu är förbannelsen bruten och borta.