Vid ett tillfälle när jag skulle fiska abborre i liten Hallänsk slättsjö var det så dimmigt att jag faktiskt funderade på att stanna kvar på land. På bilden ser du att dimman tar vid utanför vassruggen. Det är i slutet på november och kvicksilvret har krupit ner till -3 grader på morgonen. Dimman som ligger så tät att man inte ens ser 20 meter är fuktig och iskall. Då jag den här morgonen kört en timma i bilen till sjön och förutsättningarna är som vi ser på bilden. Ja då tvekade jag lite innan jag gav mig ut på sjön. Abborrfiske när det är minusgrader och dimma brukar sluta med frusna fingrar och stor besvikelse.
När jag lämnar båtrampen och glider ut 10 meter försvinner vassen i dimman. Ytterligare lite längre ut stannar jag båten, allt är vitt och jag har sikt som i en mjölpåse. Jag tar mitt lilla abborrbete och lite försiktigt gungar jag ut det med spöspetsen det landar väl 15 meter från båten men jag ser inte var, för det försvinner i dimman. Hu, detta här blir en tufft idag.
Jag fortsätter ut på den lilla sjön och nästan i mitten finns det en liten grynna som möjligtvis kan hålla någon fin abborre en sådan här dag.
Jag har en helt perfekt upploggad karta i plottern så jag vet hela tiden exakt var jag är, tror jag i alla fall.
Jag lägger mig på lite avstånd från djupkanten där det faller från 8 meter och går i etager ner till + 20 m. Fisket är trögt jag ser massor av fina fiskar på ekoloden men det är inga som vill äta. Så plötsligt är det en fin fisk och den hugger min jigg. Jag gör ett mothugg, och sedan är det över. Linan har frusit fast i ringarna för hundrade gången och jag kan inte få kontakt med fisken. Det är troligtvis gösar och inte abborrar som nappar. Jag provar vanlig jigg i olika färger och former. Sedan blir det droppshott och en stund med Carolinatackel, men inget fungerar idag. Minus 3 i luften, +7 grader i vattnet och stilla på ytan då ska droppshott vara outstanding. Tyvärr så har inte fisken läst den manualen, så jag blir utan hugg.
Klockan har blivit 11,00 så det är fika.
Jag kokar lite te för att värma mig och mina frusna fingrar. Efter det känns det som om kroppen tinat lite och vill fortsätta en stund till. På bilden ser det ut att vara gott och varmt det är helt en synvilla, det är svinkallt.
På framåtseende ekolodet Garmin Livescope ser jag att det 11 meter framför båten kommer in en del fina fiskar. Jag kastar jiggen dit och på 9 meters djup ser jag hur fisken simmar fram till jiggen och så kommer hugget. Hårt nästan brutalt och jag förstår att det är en gös på 2-3 kilo som krumbuktar ganska bra innan den ligger vid båtsidan. Jag ser att den svalt hela jiggen men med en långskaftad tång är det enkelt att kroka loss den, när den ligger i vattnet. Jag ser fler fiskar framför båten och lägger ut jiggen igen. Några sekunders försiktigt jiggande och så suger nästa gös i sig jiggen. Här står en hel hög lagom stora gösar i 2-3 kilos vikt. Lite långsamt gungande med jiggen och de kan inte låta bli att hugga. Det är kul med lite bonusfisk så jag har roligt en stund med gösarna innan jag återgår till det kalla abborrfisket. Jag återutsätter dem alla för gösfilé har jag redan i frysen.
Dimman är fortfarande lika tät men temperaturen har stigit lite och är över noll, så det fryser inte längre i spööglorna. Abborrarna är bortsprungna eller helt ointresserade och så fort det är en lite större fisk en bit över botten är det gösar som tar. Jag glider iväg en liten bit till ett annat grundområde där det är 5 meter på toppen och så faller det i kanterna ner till 15 meter. Det ser ut som på de andra ställena jag provat idag. Med skillnaden att toppen här är betydligt grundare. Temperaturen har stigit lite och är nu 2 grader på plussidan. Fiskarna verkar ha känt av det och är lite mer aktiva.
Små grupper
Nu kommer det förbi 2 eller kanske 3 fiska i små grupper som jag tydligt ser på ekolodet. Det kan vara större abborrar som ofta grupperar sig så. De är inte riktigt nära botten utan kommer en meter eller två över när de simmar förbi. Två ganska distinkta ekon syns intill varan på ekolodet. Det kan vara abborrar, och jag gör ett kast dit med jiggen men de är helt ointresserade. 15 meter framför båten ser jag två stora fiskar till en bit över botten på 9 m djup. Jag tappar bort dem fort och inser att de simmar hela tiden. Det kan vara jagande abborrar, men de är lite för stora för det.
Jag vrider min ekolodssignal och ser dem igen och kastar ut jiggen bara 11 meter i sidled av båten. Båda reagerar med att följa efter jiggen ända in till båten. Och nu ser jag dem nästan rakt under båten. Jag lirkar lite med jiggen och släpper den sedan rakt ner till botten där den dunsar i slammet några gånger. Jag sätter lite fart på jiggen med att veva lite samtidigt som jag jiggar. Intresset ökar från den ena fisken och så kommer hugget som en smäll.
Linan rusar ut från rullen och väldigt fort med spänd lina simmar fisken ett varv under båten. Nej, nej, inte en gädda. De klassiska raka snabba rusningarna känns i spöt. Men så plötsligt så börjar fisken inte uppföra sig som en gädda. Vad är detta för något, gös, nej knappast, inte kan det vara en abborre. Nej den är för stor och stark för det. Fem meter ut från båten bara några dm under ytan kommer det upp en jätteabborre och simmar med jiggen i munnen.
Jag blir helt förvånad för en så stor abborre har jag aldrig fått tidigare. Då gör den ett nytt dyk under båten och tar sig ända ner till botten, jag blir rejält nervös att förlora den. Men det går helt perfekt och den glider sakta in i håven. Det här är inte sant vilken abborre, jag siktade på en 1000grammare och den här är garanterat större. Mitt jubel måste hörts ända in till land.
Jag plockar ut den 9 cm långa Svartzonker jiggen ur munnen på fisken. När jag sätter tillbaka spöt i hållaren på taket sneglar jag på ekolodet och gör en ny upptäckt. Den andra av de två abborrarna står kvar under båten och väntar på att hans kompis ska komma hem igen. Jag ska bara låna abborren lite för att ta en bild sedan får den simma vidare igen. Nu flyger fan i mig. Kanske är den andra stora abborren också hungrig. Jag släpper ner jiggen och ser hur den plötsligt försvinner från ekolodsbilden, konstigt. Jag slår till bygeln och då är det redan full storm i vattnet. Den andra abborren har tagit jiggen och sätter av i full galopp bort från båten. Sedan lossar krokfästet och fisken är borta. Men det gör inget den fösta som högg är ju kvar i håven och ligger och vilar inför vägning och mätning. Jag lägger undan spöt och riggar kameran för att få lite bilder. När jag tar upp fisken ur håven har jag svårt att förstå att jag verkligen fångat den, och nu ska jag väga en abborre som är betydligt större än vanligt. Jag lägger i fisken i en lite fångstpåse och så upp i vågen. 1530 gram. Det kan inte vara sant jag väger en gång till jo det stämmer. Det kan vara fel på vågen så jag byter till en annan våg men får samma svar. Då går det upp för mig, jag har fångat en abborre över 1500 gram. Magiskt.
